Jennifers träning

DNF

Det är äntligen dags att berätta om Höga Kusten Trail. Det har varit för jobbigt innan. Eller jobbigt och jobbigt... Det har bara inte funnits någon som helst lust. Och för att vara helt ärlig... Det här blir en kort rapport.

Herregud, vilken terräng! Vilken natur! Vilka vyer och vilka vandringsleder! Det här är helt klart ett av de vackraste lopp jag sprungit. Det enda som kan tävla med det här är Fjällmarathon Bydalsfjällen som jag också DNFade av samma anledning - terrängen var för tuff. Jag har ingen teknik för att springa på steniga stigar fulla av rötter eller klättra upp och ned från bergen.

De först tre kilometerna var på grusväg. Helt okej. Sedan var det spångar/spänger en bit. Också okej. Men det blev ganska snabbt stigar fulla av rötter och sten. Inte jättemycket lera, som tur var. Vädret var perfekt! Hade det regnat hade bergen blivit hala, men de hade lyckats pricka in en dag med bara lite höga moln. Att springa var ändå svårt, trots bra väder. Det var så jädrans trixigt och brant! Ni får gärna leta upp bilder, eftersom jag själv är helkass på att fota under tiden jag springer, och kolla in terrängen. Jag lyckades dock ta den här:

Så galet vackert, men som ni kanske anar - galet svårsprunget.

Jag kom cirka 19 kilometer innan jag började må illa, trots salttabletter. Det var ungefär tre kilometer efter vätskekontroll där jag provade en ny sportdryck. Började också känna mig riktigt snurrig i huvudet och få lite lätt huvudvärk. När jag började se lite suddigt och huvudet snurrade som värst kom jag ifatt en av de killar jag åkte upp med och bodde hos. Han hade vrickat båda fötterna och skulle hoppa av. Då bestämde jag mig också för att hoppa av. Jag är för klen för terrängen. De sa visserligen "trail" men det här var värre än värst... Å andra sidan var det ett av de roligaste och vackraste loppen jag sprungit. Det verkar gå hand i hand. De lätta asfaltsloppen är långt ifrån lika roliga och vackra som de jobbiga terrängloppen...

Men nu är det vila som gäller. DNS i DN Stockholm Halvmarathon idag och vila, vila, vila tills kroppen är helt återställd. När nu det är... Just nu är jag en neggopeggo. Men jag kommer igen, även om det kan ta ett tag.