Jennifers träning

Träningsdagbok och tankar om träning och kost!

Det är normalt att vara ohälsosam?

Publicerad 2014-07-31 17:53:55 i Träning,

Finns det något mer svårhanterligt än att diskutera träning och hälsa med en ohälsosam person som gärna vill tro att den är hälsosam?

 

Vet ni ens vad jag menar eller är ni alla som läser den här bloggen "träningsfreaks"? Jag tycker att ni kan börja med att läsa igenom vad som fick mig att börja fundera över det här lite extra. Den här texten av den underbara Jacob Gudiol, Fördjupning för den som vill finns här.

 

Var börjar man? Jag slängde ut samma fråga på Twitter och på Facebook. "Stämmer det är? Är det normalt att leva ohälsosamt?" På Twitter, där jag medvetet följer personer som delar mitt intresse för träning och hälsa, gick diskussionen snabbt igång. Hejvilt diskuterades massor av saker relaterade till texten. På Facebook har jag fått två gillamarkeringar på tre timmar (varav en är från min coach) och efter fyra-fem timmar kom en klok kommentar från min kusin. På Facebook har jag personer som jag umgås med. Familj, gamla skolkompisar och kolleger. Ingen sa ett knyst. Det kan vara en slump, men det kan också vara så att de som finns på Facebook är en "normal" crowd. Twitter är ett urval av personer som valt att följa mig och lära känna mig, antagligen baserat på att vi delar intresse. Vi tränar. På Facebook finns det alla sorters personer som (tyvärr?) drabbats av mig. Familjen kan inte riktigt välja och kolleger är mer eller mindre också tvungna att stå ut med mig. På Facebook kommer jag med andra ord antagligen i kontakt med en mer genomsnittlig person. Och där är det knäpptyst. Jag tror att jag gjort något som man inte får. Jag tror att jag kanske petat i ett lätt infekterat sår. Jag tror att man inte får påpeka att det är ohälsosamt att inte träna, eller att de flesta faktiskt lever ganska ohälsosamt. Visst, det kanske är "none of my business" hur andra lever. Men var är självinsikten? Om 50% av svenskarna är överviktiga och många av de som inte är överviktiga ändå har för hög andel fett i kroppen borde rimligtvis några av dem finnas i mitt Facebookfeed. Är det ohälsosamma livet något man valt eller något man gör genom att "följa strömmen"? Är något av alternativen okej?

 

Genom Twitter kan jag få många härliga och underliga kommentarer som sätter igång min hjärna. Jag börjar reflektera över att jag kan bli ifrågasatt både när jag avstår en bulle ("Du som tränar så mycket kan behöva en bulle") och när jag faktiskt tar en bulle ("Äter du sånthär, du som lever så hälsosamt?") Hur man än gör så kommenteras det och alla kommentarer grundar sig i att jag tränar mycket och försöker att äta hälsosam mat (fast det där sista går faktiskt ofta åt pipan...) Det är träningen som är det avvikande från normen, inte själva bullätandet eller ickebullätandet. Det är träningen som stör folket runt bordet och påverkar reaktionen på bulläta. Ingen annan som äter eller inte äter bulle blir nämligen kommenterad.

Det är inte normalt att träna "så mycket" tycker människor som inte tränar alls eller håller sig på max en timmes medelintensiv träning i veckan. Men som min mamma så klokt Twittrade till mig:"Förr var normen 8h/dag fysiskt arbete. I relation till det är träning varje dag normalt." Vad som är normalt förändras såklart med tiden. Men måste man verkligen leva "normalt" om normalt är ohälsosamt och är det okej att kommentera andras levnadsvanor? Enligt mig lever jag ett "normalt" liv. Kanske till och med, håll i er, så som man ska leva. (Yeah. I wrote it.) Har jag då rätt att påpeka att alla andra minsann inte lever som jag? Varför är det så svårt för människor som lever det här "normala", ohälsosamma "följa-strömmen-livet" med pizza och fredagsmys att låta bli att kommentera min livsstil? Det är faktiskt väldigt lätt för mig att låta bli att kommentera deras.

 

Jag kanske kommer ifrån ämnet. Här är ett skrämmande urklipp ur vad Gudiol skriver: "Då BMI inte tar hänsyn till mängden fettmassa så blir istället många människor som egentligen är överviktiga eller feta, sett till mängden fett de har på kroppen, klassade som normalviktiga för att de har så lite muskler på kroppen." 

Min invändning mot BMI som mått är gammal. Det här är bara ett bevis på att vi behöver mäta flera saker för att avgöra om vår kropp är "bra" eller inte. En smal kropp utan muskler har ett normalt BMI, men utan muskler stannar kroppen. Den orkar inte röra sig och den förbränner typ ingenting. Behöver lite näring och står med andra ord stilla. Jag kommer att tänka på en fors och en damm. I en fors åker vatten hejvilt i en rasande fart. I en damm ligger vattnet stilla och det börjar till slut växa bakterier och äckel på botten. Vattenenergi kommer knappast från dammen. Den kommer från forsen. Gissa vilken av dessa två jag vill att min kropp ska vara som? Vilken av dessa tror du ger mig trevligast liv? Jag vill ha fart i systemet! Mycket muskler som kräver mycket mat och som genererar mycket energi! Hur din kropp mår avgör vilken sorts liv du lever. Tar jag i nu? Kanske. Men det hänger ihop. Har du en livlig kropp (forsen) så orkar du med ett högt tempo och att göra roliga saker. Har du en smal kropp men inga muskler (dammen) så orkar du inte med samma tempo och du bör inte äta samma mängder och få ut lika mycket energi i kroppen. Om du med den smala, omuskulösa kroppen äter samma mängd energi som den muskulösa kroppen får du ett överskott av energi, även om ni utför samma uppgifter på en dag, eftersom musklerna äter upp massor av energi bara genom att finnas där. Överskott av energi kan du såklart använda till att bygga muskler med - om du tränar dem!

 

Gud, vad jag svamlar. Vad vill jag egentligen? Gör det normalt att träna. Gör det normalt att servera frukt och mörk choklad istället för bullar. Gör det normalt att ta en kort promenad efter lunchen. Inget jäkla "vad duktig du är". Ingen kommentar. Det ska vara normalt att röra på sig!

Mental uppladdning under vilan...

Publicerad 2014-07-30 19:39:00 i Träning,

Vanligtvis när jag tvingas vila brukar jag, döm mig inte, shoppa träningsgrejer eller anmäla mig till nya lopp. Det är lite av en grej. Eventuellt för att ändå hålla träningsglädjen och motivationen igång och inte deppa ihop helt. Eventuellt för att jag är uttråkad.
Den här viloperioden är inte en sån. Jag kollar inte på nya löparskor. Jag köper inga nya träningskläder. Jag kollar inte ens efter nya lopp... Jag har bara ett enda fokus framför mig.

Det är 24 dagar kvar till Ultravasan. Tjugofyra! Det är ingenting. Eftersom jag plötsligt har massor med ledig tid där jag inte gör så mycket annat än tänker försöker jag att mentalt förbereda mig för loppet. Tjejmarathon förra året och Jättelångt i år var jobbiga lopp. Riktigt jobbiga. Jag hade ont. Jag var trött. Det är vad jag förbereder mig på. Men å andra sidan har jag TEC i benen och minnet och de åtta milen gick verkligen lätt. Lätt. Det var inte alls lika jobbigt som de första två. Jag försöker att fokusera på känslan jag hade under TEC och fundera över vad jag gjorde där som jag inte gjorde på de andra två loppen - eller tvärtom.
Till Ultravasans nackdel är att de lopp jag tyckt varit jobbiga är "från A till B-lopp" - precis som Ultravasan. Det talar för att det kommer att bli jobbigt för mig. Förutom då att det är aslångt! Man hinner gå igenom olika perioder under ett ultralopp, både mentalt och fysiskt. På senaste tiden har jag inte kommit ut på andra sidan. Jag måste alltså rent logiskt veta att det går över om en stund. Jag måste rent logiskt veta att det blir bättre om jag inte ger upp...
Till Ultravasans fördel kan jag slippa ha ryggsäck, precis som jag slapp på TEC. Det ska vara vätska cirka var femte kilometer. Då klarar jag mig absolut med flaska i handen. Å andra sidan påpekade en Twitterbuddy att det kan vara bra att ha ryggsäck att lägga jacka i på vägen. Starten går klockan fem på morgonen. Fem. Det kommer att vara kallt och jag kommer att vilja ha jacka i början, men så fort solen kommer upp kommer det att bli för varmt. Jag har en jacka som är lite halvtrasig. Jag skulle kunna ta den och kasta den på lämplig vätskestation. Jag vill slippa ha ryggsäck men att springa terräng med saker i händerna tycker jag är knepigt... Å andra sidan ska det finnas såkallade "drop bags" ungefär halvvägs. Det är när väskorna transporteras från start till en viss punkt längs banan. I väskan kan man ha vad som helst. Mat, torra skor, varm tröja och sånt. Sedan transporteras den vidare till målet när man sprungit vidare. Så jag skulle kunna börja resan med att ha mitt nya vätskebälte på mig på första halvan av loppet, där terrängen är trixigast, och sedan dumpa den i min dropbag och få med den till målet utan att bära den...

Jag kommer ju såklart att packa med mig i princip allt jag äger för att kunna ha den värsta beslutsångesten klockan 1:45 i Mora. Bussen till starten går klockan 2:30. Ja - klockan 2:30 på natten...

Ja, sånthär sitter jag och funderar över när det är 24 dagar kvar till mitt livs största utmaning och jag inte kan göra minsta lilla för att förbättra mina förutsättningar att klara av den...

Hur du vet om du ska träna eller vila

Publicerad 2014-07-29 17:03:00 i Träning,

Ekvationen lyder ungefär såhär:

"Vad jag har att vinna" minus "vad jag har att förlora". Om du får ut ett plus på andra sidan likhetstecknet är det okej att träna. Om du får ut ett minus ska du låta bli att träna.

I mitt fall är det just nu såhär:
"Kan inte vinna så mycket på att träna" (eftersom kroppen har 25 dar på sig att bygga något av det jag bryter ner idag, samtidigt som den ska ta hand om en ond hals och överhettad kropp) - "Kan förlora jättemycket på att bli sjuk" (alltså eventuellt inte kunna röra mig och underhålla den kondition jag byggt upp, under de kommande 24 dagarna) = Jag har mer att förlora på att träna än vad jag kan vinna på att träna. Alltså bör jag vila.

 

Och man ska aldrig, aldrig träna med infektion i kroppen och enligt mig inte heller med hjälp av värktabletter. Det oundvikliga tecknet på infektion är feber. Ta den på allvar. Vila hellre en dag för mycket än en dag för lite. Slå ut ekvationen ovan på ett helt liv och beräkna in en hjärtmuskelinflamation i vad du har att förlora. Du kommer alltid att hamna på minus. Inget träningspass kan göra det värt att riskera hjärtfel.

Om

Min profilbild

Jennifer

Tränar, främst löpning och styrka. Jag vill öka distans, hastighet, springa off-trail och bli superstark.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela