Jennifers träning

Träningsdagbok och tankar om träning och kost!

Träningsdagboken 28 augusti 2013

Publicerad 2013-08-28 21:58:00 i Träning,

Jag hookade upp med Maria som jag träffade på Tjejmarathon och som jag sedan haft kontakt med via Twitter. Vi möttes på Addnature, en riktigt trevlig affär. Vid entrén såg jag "40% på typ allt"-skylten. Det här hade kunnat bli dyrt… Istället blev det billigare än jag tänkt.


Efter tweets om trailskor började jag med att kolla in Inov-8 och Icebug. Provade en Salomon men den satt inte bra. Icebug var för stor. Tjejen på Addnature tipsade om en "La Sportiva" som dessutom var på rean. Jag provade Crosslite 2.0 och den var ganska skön ändå. De trailskor jag köpte i USA satt som skräp. De klämmer mig på utsidan/undersidan av foten. Jag klarade knappt två kilometer med dem. Så det var bara att köpa nya…

http://addnature.com/product.aspx?pf_id=LASPORTIVACROSSLITE2

Sedan åkte jag hem till landet igen. Hookade upp med lillasyster och mamma på en pizzeria. Försökte att rädda upp situationen genom att beställa en kebabsallad istället för pizza, men blev ändå liiite för mätt. Det tar cirka en halvtimme hem till skogen från "stan" så vi var hemma igen runt sju. Upp på övervåningen, svida om och snöra på skorna. När jag stod och bytte om tänkte jag "… Men är det inte nya Maria Wern på TV ikväll? Det vill ju jag se. Jag kanske ska skjuta upp det här till nån annan dag..?" Den tanken skrämmer mig något enormt! Var kom den ifrån?! Hur kan jag ens fundera över att skippa ett träningspass, när kroppen känns superpeppad, för ett jäkla TV-program?! Näe - vet nån vad? När den tanken kommer finns det bara ett alternativ - UT! Så jag tog mig ut. Jag ville ju verkligen testa mina nya skor!

 



Säga vad man vill om att de sjövlat halva skogen men det är ett bra ställe att prova nya trailskor i. Men för en "stanare", som morfar skulle sagt, utan minsta lokalsinne och som blir rädd för minsta prassel och rörelse i skogen är det inte lätt. Allt prasslar och små grenar flyger omkring fötterna. Jag försökte verkligen att inte springa vilse genom att försöka hålla koll på var solen och sjön är, men jag lyckades ändå komma ut på fel grusväg på vägen hem. Men äh. Det är väl bara att springa tills man kommer hem? När jag kom på var jag var skulle jag gena genom skogen igen, men då skrämde jag in tre rådjur framför mig in och då tänkte jag att… Äh. De kunde få vara lite ifred, så jag tog grusvägen hela vägen runt.

 

 



Nöjd med löpturen. Nöjd med skogen. Nöjd med solnedgången.

 


Skorna kändes bra, men högerfoten var inte riktigt kompis med sin sko. Jag tror att det kan bero lite på snörningen eller kanske bara att de är nya. Vi får se. Jag ger inte upp dem. Mina 477-kronors-skor. Fynd! Budgeten för september går ihop såhär långt. Tur det, med tanke på att Ultravasans anmälning (http://ultra.vasaloppet.se/) öppnar 22 september och tills den behövs en hel del kosing…

Fjällmarathon Bydalsfjällen (pilotlopp 2013)

Publicerad 2013-08-25 16:55:00 i Träning,

Hur ska jag kunna förklara det här?!

Jag vet inte ens om jag ska försöka... Men lite måste jag ju försöka få ur mig!

Resultat? Bröt efter 27,7 km.

 

 


Känsla? Första två milen var helt okej. Lagom jobbiga, men roliga. Lagom trixiga, men inte omöjliga. Men de sista 6,7 kilometerna tog oss över två timmar, om jag räknat rätt… Där insåg vi att det vi gjorde inte var roligt, säkert eller bra för oss. Vi har ingen teknik för att ta oss fram i fjällen. Vi kunde inte springa mycket alls. Vi ramlade, ramlade och halkade på allt. Jag var rädd för att ramla baklänges i uppförsbacken och framlänges nedför. Av våra asfaltsskor, som var rejält dränkta i både vatten och lera, fick vi ingen hjälp.
Kroppen kändes ändå bra, vilket förvånade mig. Visst var benen lite trötta efter alla höjdmeter men huvudet var piggt och energin god hela vägen. Vi hade kunnat ta oss runt. Vi skulle klarat reptiden. Men det hade varken varit roligt eller säkert för oss att fortsätta. Jag tror inte att det var oss det var fel på utan fjället. Eller kombinationen av "oss" och "fjället".
Att springa banan gick uppenbarligen. Vinnaren gick i mål på runt 5:30. Han hade både fart och teknik och skor. Vi var 61 anmälda. 49 som startade. 42 kom i mål utan att bryta loppet.

På kvällen och under frukosten hade vi två frågor;

Hur gör vi för att klara av det nästa år? Vad behöver vi träna på?
Först och främst ska vi köpa trailskor. Det var tipset vi fick från i princip alla som hade kommit runt eller sprungit i fjällen innan. Med asfaltsskor är det betydligt svårare och jobbigare. Sedan ska vi öva på att ta oss fram i riktig terräng. Alltså inga elljusspår. Ren terräng. I fjällen om möjligt. (Vi spånar på träningsläger…) Vi behöver styrketräna kroppen och sedan öva utförslöpning. Uppför klättrar eller går man så om man ska springa har man sin chans på "platta" partier eller utför. Först tänker jag att vi övar i vanliga, fina skidbackar, och sedan kanske i terrängbackar.
Tips på trailspår i Göteborgsområdet? Jag springer Orust Tvärs om två veckor. Förväntar mig mycket trail där, men inga backar.

När vi pratade om loppet efteråt kom vi fram till att det är en helt annan typ av löpning - nästan som en annan sport! Vinnaren berättade att han brutit Lidingöloppet ett år. Han sprang sönder sig vid två mil. Vi blev förvånade. Vi springer Lidingö utan problem och fem mil på asfalt likaså. Jobbigt är det men det går absolut. Vi förstår inte hur en kille som är i så god form, som vinner ett fjällultra inte kan springa två mil i skogen utan att gå sönder. Men så funderade vi… För oss känns det lite som att jämföra Vätternrundan med ett Mountainbike off trail-lopp. Vi tränar bara på asfalt och sen tog vi med Vätternrundancykeln (våra skor) och körde ett Mounatinbike off-trail. Dömt att misslyckas. Tekniken finns inte, och vi har helt fel utrustning.

Det är lite ambivalent att bryta, speciellt när kroppen kändes så bra. Men jag erkänner mg besegrad av terrängen. Det var inte jag som var för klen - det var terrängen som var för tuff. Jag är Vätternrundan på Mountainbike off trail... Fel träning med fel utrustning.
Så till nästa år köper jag en ny cykel och ger mig ut i obekvämligheten för att träna.
Varför? För att fy tusan - vad förjäkla underbart vackert och roligt det var!

 

 
 

(Hit nånstans skulle vi...)

 

(Cirka 2,5 km upp... Stod jag rakt upp och fotade i ögonhöjd fanns detta cirka en meter framför mig:)

 

 

 
 
 
 

 

Söndagen spenderades i fina Östersund:

 
 
 
 
 

Inför Fjällmarathon Bydalsfjällen

Publicerad 2013-08-21 18:50:00 i Träning,

På lördag smäller det och nu börjar jag bli nervös. Väskorna står i hallen. Om jag packat allt? Knappast! Jag kommer att fortsätta packa hela kvällen. Alltid glömmer man något...

 

Tävlingsandan finns inte. Det här loppet handlar inte om att få en bra tid. Det här handlar om att klara av det. 2800 höjdmeter. Tjejmarathon hade 394. Lidingöloppet sägs ha runt 400. 2800 höjdmeter. Det är nästan tre kilometer rakt upp, utspritt på 49+ kilometer. Banprofilen ser ut som ett sämre EKG... Jag som hatar backar! Försöker att mentalt förbereda mig på mjölksyra, pulstoppar och migrän efteråt. Varför gör jag det här?! .... För att jag kan? Ja, typ så. När jag kommer i mål (för det finns inget "om") så kommer jag att ha klarat en helt sjuk utmaning!

 

http://www.fjallmaraton.se/bydalsfjallen/

 

Jag lever, på gott och ont, väldigt mycket i nuet. Idag ska jag packa för att jag inte hinner imorgon kväll. Tydligen ska jag hitta på något kul! Inte heller detta roliga funderar jag över nu över då jag lever dag för dag. På fredag ska jag upp tidigt och flyga iväg. När jag väl landat i Åre kan jag börja ladda mentalt. Då har jag mindre än 24 timmar kvar till start. Det känns lite grann som lika bra. Jag kommer inte att slösa en massa energi på att vara nervös flera dagar i förväg. De sista 24 timmarna däremot, då kommer jag att peppa! Det här ska bli ett så himla häftligt äventyr! Mor och dotter kör även detta lopp ihop. Mer kvalitetstid än en helg "ensamma" på fjället blir det knappast?

 

Nu är ju bara frågan... Banketten på kvällen - visst är det långklänning som gäller?!

Om

Min profilbild

Jennifer

Tränar, främst löpning och styrka. Jag vill öka distans, hastighet, springa off-trail och bli superstark.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela