Jennifers träning

Träningsdagbok och tankar om träning och kost!

Sluta "gå ner i vikt"

Publicerad 2013-09-22 13:23:00 i Träning,

Alltihop börjar med mätstocken "BMI". Någonstans däri grundar sig min kritik...

När det gäller BMI handlar det om att mäta kroppsmassa. Kroppsmassan ska vara en viss mängd i förhållandet till din längd. "Kroppsmassa" odefinierad. Är det någon mer än jag som ser problemet här? Om du inte ser det så behöver du fortsätta läsa.

Jag är allergisk mot allt det här "gå ner i vikt"-tjafset. "Vikt". Jag vill fråga alla som "går ner i vikt" vad vikt är. "Vikt" är i det här fallet kroppsmassa, alltså det man mäter i BMI. Problemet, om ingen annan ser det, är att det inte spelar minsta roll vad massan är gjord av när man ska gå ner i vikt. Jag vet fler än en person som är överviktig enligt BMI men som har en kropp fylld av muskler. Dessa personer är inga byggare men väl personer med god fysik och mycket muskler - och som är lite kortare än andra. Därav blir de överviktiga. De här personerna ska enligt BMIs sätt att mäta "gå ner i vikt". Sånt bullshit!

Andra anledningar till allergi, som egentligen är samma sak, handlar om att det fokuserar på fel saker. Det fokuserar på en våg. Det handlar om så små siffror. Två kilo hit eller dit - det ändrar jag på tre dagar. Det betyder ingenting. Jag kan väga 53 kilo ena dagen för att den andra dagen väga 51 kilo.
"Normalviktiga" människor ska inte fokusera på ett kilo hit eller dit. Däremot kanske flera av dem behöver fokusera på vad som fanns i det där kilot… Var det vatten? Var det fett? Var det muskelmassa? Var det gårdagens middag? Vad förlorade du när du gick ner ett kilo?

När jag började styrketräna regelbundet blev detta extra tydligt. Jag väger mig numera väldigt sällan (eftersom det är irrelevant information) men då jag vägde mig av nyfikenhet insåg jag att jag gick upp och upp och upp i vikt. Ju oftare jag gymmade, desto mer gick jag upp. Sakta men säkert. Kroppen såg däremot bättre och bättre ut. Mindre slapp, mindre fett, mindre "darr och gung". Alltså gick det åt rätt håll fast vågen sa tvärtom. Förstår ni nu min kritik mot vikthetsen?



Det handlar inte om att ha en kropp som mår bra.

Det handlar inte om vad man fyller sin kroppsmassa med.

Det handlar om att ha så lite kropp som möjligt, oavsett vad den är fylld med.

Det är idioti!

Träningsdagboken 18 september 2013

Publicerad 2013-09-18 20:15:00 i Träning,

Jag drunknade inte. Jag simmade 1000 meter!


 


När klockan ringde klockan fem imorse var jag inte kaxig. När jag vid halv sex bestämde mig för att gå upp fick jag ett sms från min träningsdate som bangade (av helt rimliga skäl). Jag gick upp ändå. Jag ska. Jag drog på mig mjukiskläder, drack en stor kopp kaffe och åt youghurt med valnötter, russin och honung. Note to self: Honung är gott men för mycket honung är jätteäckligt. När klockan blev sex var jag redo. Klockan kvart över sex klev jag ut genom dörren med väskan på axeln. Mot simbassängen!


Första steget är såklart att se till så att jag inte drunknar. Första trevande simtagen - och jag flyter! Det är mycket folk, trots att klockan bara är fem i sju när jag hoppar i. Jag gillar inte mycket folk. Det är så svårt att hitta sitt eget tempo. Kommer man ifatt någon som simmar långsamt måste man välja: simma jättefort för att komma om eller ligga kvar? Jag har också lite svårt att veta hur stor eller liten jag och alla andra är under vattnet och är rädd att sparka till någon och rädd för att bli sparkad själv.


Jag höll mig i femtiometersbassängen och tog sex rundor. 300 meter. Stretchade armarna lite och inser att det bara gått tio minuter. Tänker "jag tar en likadan vända" och det har sedan gått tio minuter till. Inser att om jag bara tar en extra vända nästa gång så har jag gjort 1000 meter och varit i vattnet i ungefär 35 minuter. Sagt och gjort så tog jag mina sista 400 meter. Det gick förvånansvärt lätt. Sist jag simmade (på 90-talet?) hade jag mjölksyra i armarna efter 20 minuter. Nu gick det ändå helt okej i 38 minuter. Jag kommer säkert att ha träningsvärk imorgon och det var ganska tråkigt men det kändes ändå helt okej. Jag ska försöka att få till en rutin att göra detta en gång i veckan. När jag väl simmade så fick jag ont i knäleder och fotleden som är opererad. Ironiskt med tanke på att knäna klarar av att jag springer långt. I och för sig får jag ont då också - simning kanske är bra?


Jag hade planerat ett löppass på fem kilometer nu på kvällen men halsen gör ondare och ondare och har idag fått sällskap av snor och nysningar. Jag hoppade det passet och försöker kanske imorgonbitti. I annat fall blir morgondagen en vilodag eftersom jag är uppbokad hela dagen och ska ut på roligheter på kvällen. Men - en vilodag i veckan kanske är okej...?

Träningsdagboken 17 september 2013

Publicerad 2013-09-17 20:22:00 i Träning,

Nej, något Göteborg Running Club blev det inte. Jag har lite ont i halsen. Jag tror inte att det är en infektion eftersom resten av kroppen känns okej. Men löpning och maxpuls kände jag inte för. Jag tog mig istället till gymmet för att köra ett improviserat benpass!

För första gången på mycket, mycket länge skulle jag själv knepa och trixa ihop ett pass själv. Maddes benpass ska jag köra på fredag. Idag ville jag gå till gymmet och väl där bara göra det som "faller mig in". Testa mig själv. Anledningen till att jag inte gillade gymmet förut var ju att jag kände mig vilse. Och känslan finns kvar, till viss del. Men det gick ändå bra.
Jag inledde med tio minuter uppvärmning på crosstrainer. Sedan gjorde jag squats med fri stång. Fem set med åtta reps. Sedan satte jag fast vristerna i repmaskin och körde "svingar" åt sidan. Det tar på in- och utsidan av låren. Jag körde tre pass med tio repetitioner på höger och tolv på vänster eftersom jag är svagare i vänster än höger. Sedan gjorde jag vanliga utfall. Inte utfallssteg med rotation som jag har i Maddes pass utan rena utfall - ett steg fram och sen står man där och "gungar". Tio gung per ben och sju set. Med vikt då, såklart. Jag tog i med tio kilo från början och det var riktigt jobbigt, speciellt för vänster ben. Men jag klarade tio kilo på alla sju set. Yay mig! Till sist tog jag mig in i tjejgymmet och använde smithmaskinen där. Det är sällan "kö" till smith i tjejgymmet, till skillnad mot "vanliga" gymmet. Jag gjorde tio "good mornings" per ben, och körde fem set. Med vikt. Sedan var benen som köttfärs!

 

 

Jag avslutade med att ta en sväng på löpbandet. Jag skulle bara gå en stund för att lyssna slut på min pod och för att "jag ändå inte har något bättre för mig ikväll". Jag hann gå i ungefär en minut innan jag ledsnade och började jogga istället. När jag joggat i åtta minuter smsade sambon. "Jag kan ha glömt att ställa in glassen i frysen"… Han hade åkt iväg till träningen. Tur för honom att jag ändå var klar. Jag stannade bandet och gick direkt hem. Vad ska man göra?


Efter duschen hittade jag en hudkräm i skåpet som luktar vanilj. Smörjde in mig med den och nu har jag sniffat min egen axel i en timme… Jag gjorde även en chokladproteinshake. När sambon kommer hem ska vi göra pannkakor med glass och blåbär. Mums, mums, mums!

Imorgonbitti har jag en träningsdate! Inför den har jag packat ner en bikini i träningsväskan. Hur galet är inte det?! Håll tummarna för att jag fortfarande kan göra mig förtjänt av simmärket "Grodan". Det går typ ut på att man inte sjunker. Där någonstans bör jag nog lägga ribban... Det ska bli intressant!

Om

Min profilbild

Jennifer

Tränar, främst löpning och styrka. Jag vill öka distans, hastighet, springa off-trail och bli superstark.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela