Jennifers träning

Träningsdagbok och tankar om träning och kost!

Shoppingsöndag

Publicerad 2013-12-29 21:30:00 i Allmänt,

I Täby Centrum. En hel dag. Ensam.
 
 
Jag blev avsläppt runt klockan halv elva. Upphämtad igen runt klockan halv fem. Däremellan hann jag shoppa nyårskläder, äta lunch och strosa omkring.
 
När jag kom hem fanns det pengar kvar på kortet så jag köpte ett gäng proteinmeals på mmsports.se
 
 
 
Mums, mums, mums! I en veckas tid, snart, har jag ätit chips och ostbågar och druckit vin eller öl varje dag. Inte okej! Efter nyår är det nya tag. Jag följer bara den så kallade "normen"...

Julklappshetsen och "köpa för att köpa"

Publicerad 2013-12-23 12:45:00 i Allmänt,

Jag tycker om att ge. Jag tycker om att ge till personer jag tycker om. Jag tycker om att ge personliga saker till personer jag tycker om. Jag tycker om att överraska. Jag tycker om att pigga upp vardagen.

Jag tycker inte jättemycket om att ge julklappar...
 
Det hänger ihop med förväntningar. Man "ska" ge och få julklappar. Många, många gånger i år har jag känt mig snål, dum, otrevlig, surtantig och elak som inte köpt fler än de fyra julklappar jag köpt. Toppen nås antagligen imorgon på finaldagen "julafton" då alla ska överträffa varandra i antal klappar och i antal kronor spenderade på klappar. För mig handlar det om att köpa julklappar jag kan stå för. Som jag blir glad av att ge. Inte köpa julklappar som "folk" förväntar sig att få. Men lätt är det inte - att gå emot den här strömmen av "konsumera mera"... Man är nästan en dålig person om man inte ger bort julklappar. Känslan är i alla fall den. Förhoppningsvis sitter den mer i mitt huvud än i andras. Jag har dock gett, och kommer att ge, fyra julklappar i år.
 
Julklapp 1: Utlottning på jobbet. Alla ger något för 100 kronor - alla får något för 100 kronor. Det är kanske på gränsen till att "köpa för att köpa" men det blir en rolig punkt på julfesten.
 
Julklapp 2: E's skrivbordsstol. Han vill själv inte ha julklappar eftersom han inte "vet vad han vill ha". Jag köpte en skrivbordsstol till honom för en månad sedan och i födelsedagspresent ungefär samtidigt fick han kläder. Han sa "men se skrivbordsstolen som en julklapp - köp inte mer nu!". Jag lyder. Han har fått det han vill ha och det kan ju alltid dyka upp presenter vid andra tillfällen än julen. Vi firar ju inte ens jul tillsammans!
 
Julklapp 3: Lapptomte. Varje år har mammas familj (den enorma, gigantiska "tomten-är-far-till-alla-barnen-familjen) ett lappsystem. Systemet skiftar såklart från år till år eftersom vi är så väldigt många och alla ska få säga sitt i saken. Ingen kommer heller ihåg hur vi gjort tidigare år, vilket bidrar extra till förvirringen. Alla i familjen är något som börjar på "T" och slutar på "...ankspridd", i varierande grad. Lätt och lagom kaos uppstår varje år inför lapputdelningen. Då vi är många som flyttat sker det även digitalt och via vanlig "brevpost". Jag fick världens sötaste kuvert med posten. I kuvertet låg en ensam liten lapp med ett namn på. Till personen med namnet ska jag köpa en julklapp. Vem jag fått på min lapp är hemligt för alla andra familjemedlemmar. Man får inte be om hjälp, men klappen ska ju "passa" och helst vara något personen vill ha. Lite en tävling i "hur bra känner du" kan tyckas. Klappen ska slås in och på utsidan skall gå att läsa vem klappen är till och ett litet rim. Sedan får personen gissa innehåll och vem som gett klappen. När alla har öppnat färdigt utbryter det fullständiga kaos som är att reda ut vem som fått av vem. Det brukar ta sin lilla tid att lista ut, särskillt då det ofta är ett eller flera paket kvar till de som fortfarande är på resande fot eller inte kommer hem till julafton och alla kacklar i munnen på varandra.
 
Julklapp 4: Till systerson. Det är min första jul som moster. Jag ska fira med pappa och hans fru, mina syskon och pappas frus familj. Jag tar med mig en julklapp. Dock inga leksaker. För det första "vill" han inte ha leksaker. Han vet inte vad han gillar. Jag skulle kunna ge honom en plastslev och så hade han varit nöjd med det. Så han får inget sånt. Han får istället något att klä på sig. Något som jag gissar inte bara blir slit och släng och lägg i en låda. Inte bara "köpa för att köpa" utan som han faktiskt kommer att kunna använda sig av senare. Sånt som "går åt" när man kladdar mat överallt, kryper och smutsar ner sig till oigenkännlighet tio gånger om dan. Vi får se hur det blir när han blir äldre, när han faktiskt kan önska sig saker. Men jag står fast vid detta: Det räcker med en julklapp från en person.
 
Det är så mycket "köpa för att köpa" och det är så mycket skuldkänslor i konsumtionshetsen. När man blir äldre behöver man inte julklappar och barn behöver inte få tjugo julklappar var. Det är vuxna som bestämmer det och tillsammans kan man bestämma annorlunda. Sluta tävla i julklappande!
Jag firar inte jul för att få eller för att få ge julklappar. Jag firar jul för att få komma hem och umgås med familjen. För att ha en kärleksfylld dag med god mat. En dag där vi kan sitta i flera timmar runt ett bord och bara prata, äta och ta det lugnt. Ingen hets. Ingen stress. Ingen TV. Marginellt med sociala medier. Man åker dit man vill när man vill åka. Inga tider att passa. (Jag säger "jag kommer när jag kommer", kanske mellan ett par timslag, och kanske om jag vill ha mat eller inte när jag väl kommer dit). Det finns inga förväntningar att uppfylla när man bestämmer sig för hur man är och sedan är så. Te x är julklappar andras förväntningar på mig. Jag hanterar det genom att förklara hur jag ser på saken och varför jag bestämt som jag bestämt. Sedan är vi återigen på samma nivå när julafton väl kommer och förväntningarna bör vara rimliga. Och det är mycket skönare att vara den man är och handla efter sitt eget tyckande än att göra som "alla andra" fast man egentligen inte riktigt håller med. Tro mig. Sitt hellre rakryggad i soffan och var den du är än kuva ihop inombords när någon ska öppna en present du panikshoppat och egentligen inte är nöjd med.
 
Tagga ner ett par kilo och låt julen vara det du vill att den ska vara.
 
Kan för övrigt tipsa om det här debattinlägget om just julklappar. Många kloka ord.

Ska livet hänga på ett papper?

Publicerad 2012-12-12 19:19:00 i Allmänt,

Nej, nu har jag "inget bättre för mig" eller så är jag tillräckligt upprörd. Jag vet inte vilket. En kombo. Jag vill uppmärksamma detta;
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det här skrämmer mig. Det skämmer mig som svensk medborgare hur polisen kan kringå lagen. Jag funderar över vem som beordrat dem att göra detta? Vem satt i vilket möte och sa "nu gör vi såhär för att lösa det här problemet, det är prioriterat pga det och det". Vem var det? Vilket var syftet? Vem stod egentligen bakom?
 
Jag funderar också på om jag har rätt att vara här? Vem har bestämt att just jag ska få bo i Sverige? Jag föddes här - men sen då? Vad ger mig rätten att vara här som inte en flykting har? Vad är så stor skillnad på mig och en flykting? Jag har jobb? Jo, visst. Men det kan de också skaffa om de bott här en stund och fått lite tid att smälta allt de varit med om. När de får lite trygghet i att veta att de får stanna här.
 
Papperslösa, ja. Den mest utsatta flyktinggruppen, kanske? Papperslösa på grund av att de är politiska flyktingar, kanske? Om får reda på att de är de personer de är i sitt hemland riskerar de att bli uppsökta här i Sverige och dödade. Eventuellt blir de ändå hemskickade och dödade då också. Politiska flyktingar flyr på grund av att de försöker införa demokrati, kanske? För att de ifrågasätter makten, kanske? Är det rimligt att skicka hem dem? Är det rimligt att skicka nån rakt in i döden för att de gör det vi i sverige gör varje dag och tar för givet? Ska vi döda alla våra journalister som granskar våra makthavare? Alla som säger ifrån, som jag gör nu, mot polis och politiker?
Andra typen av papperslös flykting har flytt i pyjamasen och inte direkt haft tid att boka en tid hos nått kontor för att skaffa fram pappren, kanske? Eller kanske inte ens har några papper? Barn som inte har fått ett pass av sina föräldrar, till exempel. I vissa länder kankse man inte har papper på samma sätt som vi har i sverige. Ska det ligga till grund för att de inte får fly hit när det är krig i deras hemland? Är det rimligt att livet ska hänga på ett papper?!
Så kommer nu snart den Sverigedemokrat som tycker att detta är helt korrekt. "Rätt ska vara rätt". Men självklart bara när det gäller invandrare. Själva jobbar de nog gärna svart, beter sig som skit och allt möjligt annat som jag inte ens orkar börja tänka på. Och den invandrare de råkar känna är ju "helt okej, och han behöver inte åka hem igen". "Dubbelmoral" skulle jag vilja se statistik på och jämföra mellan SD-sympatisörer och "vanliga" personer. Lovar att det finns en koppling! I alla fall; Det här är inte rätt! Man kan inte kringgå lagen för att få sin vilja igenom. Man får inte göra det. Det är inte rätt. Visst att de kanske bryter lagen genom att komma hit utan papper, men har man inga papper så har man inget val. Var är man välkommen utan papper? Precis. Och då står vi där igen. Ska livet hänga på ett papper?
 
Det gör mig rädd. Riktigt rädd och rädd på riktigt.

Om

Min profilbild

Jennifer

Tränar, främst löpning och styrka. Jag vill öka distans, hastighet, springa off-trail och bli superstark.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela