Jennifers träning

Träningsdagbok och tankar om träning och kost!

Träningsdagboken 31 januari 2014

Publicerad 2014-01-31 19:57:00 i Träning,

Tuff dag för benen
 
Morgonjogg. Fem kilometer i blötsnö. Ja, blötsnö. Fem kilometer. Känsla: Jag kommer ingenstans! Jag tänkte hela tiden att det nog blir bättre snart. Att snön skulle vara bättre plogad ju närmare centrala Göteborg jag kom. Men icke. Minsta sista 200 meter var relativt snöfria. Piggarna tuggade på i snön. Jag hörde dem genom podcastsällskapet. Jag kunde riktigt föreställa mig hur det flög snö bakom fötterna på mig! Kämpade mig hela vägen fram till kontoret och duschen. Sedan var jag redo för en fredag.
 
Fick höra den här finfina låten på P3 och blev omedelbart kär. Här finns otroligt många fina rader om hur det känns att springa...
 
 
 
Jobba, jobba, jobba.
 
Hem för att svida om till gymkläderna. Inte direkt någon lust. Hade hellre varit hemma med sambon. Men så jobbar jag inte. Följ planen, kvinna! Så iväg coh squatta, enbensböja på balansplatta utan att hålla i mig i väggen och sen jobba med boll och kettlebell. När jag kom hem och skulle squatta en sista gång för att fota samtidigt så slutade det med att jag satt såhär...
 
 
 
Trötta ben. Mycket trötta ben.
 
 
Nu har vi precis ätit fredagsmiddag i form av... Köttbullar med potatismos! Men nej, tänk inte så. Hemgjort potatismos, hemgjorda köttbullar och hemgjord sås. Köpta lingon, dock. Men sååå gott. Och nu är det dags för "På Spåret". Utan fredagsmys eftersom vi är mätta fortfarande. Imorgon är det upp med tuppen och försöka mig på 35 km. Planen går längs den här vägen. Vi får se hur den blir imorgon. Jag har inte sprungit där förrut.
 
 
 

Prioritera sömnen, för bövelen!

Publicerad 2014-01-30 19:03:00 i Träning,

Jag förstår inte en del människor. De där som aldrig verkar gå och lägga sig och som samtidigt kliver upp i ottan.
Vad går de på?!
 
Kanske är det så att de faktiskt inte behöver sova lika mycket som jag. Kanske är det så att de tycker att det är tråkigt att sova. Kanske vill de uppleva mer i livet än jag. Kanske är de inte trötta. Kanske är de för stressade för att gå och lägga sig. Kanske är de faktiskt så intresserade av sena TV-program att de inte vill sova ifrån dem. Kanske är det bara jag som tramsar. Fok kan väl få sova så mycket eller lite som de själva vill?! Hell, yeah.
.... Men att sömnproblem är vanliga i sverige, i alla fall i min bekantskapskrets, riskerar att bli ett ännu större problem än det verkar vara just nu.
 
Jag är ingen hjärnforskare och har ingen källa till det här. Men "alla vet" att hjärnan repar sig när du sover. Den bearbetar vad du tänkt på och fått uppleva under dagen. Den städar litegrann. Lägger saker där de ska ligga, rensar ut sånt som inte behöver vara kvar. Det är också under sömnen som vi laddar batterierna för morgondagen. Både hjärnan och musklerna behöver sömnen. Du kanske tror att musklerna vilar när du ligger i soffan men det är en helt annan kvalitet på vilan vid sömnen. Återigen - inget jag kan styrka med någon sorts forskning men "alla vet" att det är så.
 
Sömnproblem leder alltså på kort sikt till att man kan bli lite virrig. Det har väl alla varit med om? Man tappar fokus när man är trött. Hur ska hjärnan orka fokusera hela, hela tiden om den inte får vila? På lång sikt börjar väl kroppen och hjärnan att säga ifrån? Den orkar inte hur länge som helst utan sömn och kvalitativ vila! Jag tänker att vi snackar sjukdom till slut. Utbrändhet och depressioner, bland annat. Förutom att kroppen stänger ner sig och vi blir energilösa, såklart. Det är ju det första steget. "Jag orkar inte ens ta en promenad och aldrig att jag skulle orka med ett träningspass". Om du säger så under en lång period då du samtidigt knappt sover något så är du i obalans, om du frågar mig. Om du är så trött så hade kroppen sovit. Du är trött på fel sätt. Du blir trött av fel saker. Kanske är huvudet trött men kroppen pigg? Då behöver du träna. Din kropp vill bli lika trött som hjärnan!
 
Det här kanske är två helt olika saker men om man väljer att inte sova; Vad gör man istället? Är det viktigare än hälsan? Och om man inte kan sova; Varför söker man inte upp problemet och åtgärdar det eller ber om hjälp?
 
 
Varför just jag sover så himla bra?
Jag har ett lagom stressigt jobb som jag faktiskt lämnar på kontoret när jag går hem. I min bekantskapskrets är det ovanligt. Alla jobbar hela tiden. Man kan få tag på alla dygnet runt. Jag klarar inte av att ta hem det "bara lite grann", som det är just nu. Börjar jag svara på mail på kvällar och helger så slappnar jag inte av och jag börjar må dåligt ganska snabbt. Jag tror i så fall att folk förväntar sig svar av mig dygnet runt och jag kan inte låta bli att kolla jobbmailen det sista jag gör innan jag ska sova, vilket gör att jag ligger och grubblar i en halvtimme-timme innan jag somnar. Ineffektivt.
Jag vet om att jag funkar såhär och jag tar därför inte hem jobbet alls längre. Jag har satt en gräns för att må bra. Jag jobbar när jag jobbar och är ledig när jag är ledig. Jag måste ha det så, just nu. För att kunna sova bra. För att sömn är viktigt och prioriterat. För att jag jobbar desto hårdare när jag väl är på kontoret. Jag orkar det eftersom jag är ledig när jag är ledig och eftersom jag tränar. Fullt fokus på det jag gör, där jag är.
 
Jag tränar ofta och sliter mycket på min kropp. Jag kör åtta pass i veckan och har två vilodagar. Jag kör hårt med både min kropp och knopp, hela dagen. När jag är vaken så är jag igång. Jag kör. Jag fokuserar och håller tempo. För mig är det lite grann "av eller på". Antingen så kör jag på eller så vilar jag. När jag kommer hem från jobbet går jag därför direkt till träningspassen. Jag slappnar inte av mellan. På eller av. Jag kör medan jag är på. När jag väl kommer hem från passet stänger jag däremot av. Min kropp brukar vara riktigt tung och riktigt trött och perfekt matcha skallens energinivå. Jag äter middag, slökollar på TV i en timme eller två och sen sover jag. Gott. Ganska många timmar. Kvalitativt. Det är inget spännande liv. Men jag älskar det. I princip varenda minut av det.

Träningsdagboken 29 januari 2014

Publicerad 2014-01-29 19:23:00 i Träning,

Morgonjogg och kräkjobbig snabbdistans på löpband
 
När jag vaknade var mina vinterlöpartights (ja, allihopa...) fortfarande blöta från tvätten. Suck. SMHI sa att det var två minusgrader och baserat på mängden snö som for ner från taket i en rasande takt antog jag att det blåste en hel del. Jag drog på kompressionsstrumpor, tights, ullångkallingar och vindbraller. En underställströja och min reflexjacka som är extremt vindtät och varken släpper in eller ut något. Buff, pannband och vantar. Icebugs!
En kilometer - sedan är jag övervarm! Det är cirka 5-10 cm snö och att springa i snö är verkligen som att springa på sand. Sjunk ner, få inget "studs" och kriga dig fram! Kriga, kriga, kriga. Vinden avtog. På Olskrokstorget visade termometern 0 grader. Slasket börjar komma fram. Splash splash och svetten rinner! Fem kilometer senare var jag framme på jobbet och kunde äntligen ta av de extremt varma kläderna, få en välförtjänt dusch och äta frukost.
 
Jobba, jobba, jobba!
 
Snabbsistans är i princip det enda jag kör på löpband. Det är lite fusk fast ändå inte. Det hjälper mig att hålla jämnt tempo och idag ville jag verkligen slippa snöslasket. Ska jag hålla 4:40-tempo behöver jag ha lättlöpta omständigheter. Ingen snö. Inga backar. Men herregud, så jobbigt det var! Ändå.
 
Jag ville inte. Alls. På vagnen på vägen hem hade jag ont i höger fotled. Tvingade iväg mig till gymmet. Hela tiden 1% lutning, som det sägs att man ska ha. Två kilometer uppjogg i sexminuterstempo där jag hade pirr och ont i vänsterfoten. Körde på ändå. Efter uppjogg tog jag varannan kilometer i 4:39 och 4:41-tempo. Något 4:40 finns tydligen inte. Förhoppningsvis landade jag där ändå genom att köra tre kilometer i 4:39 och tre kilometer i 4:41. Sedan två kilometer nerjogg i sexminuters. Här började jag må ruskigt illa. Nu först kände jag hur jobbigt jag hade haft det. Pulsmätningen ser ut såhär:
 
 
 
För första gången önskade jag att gymmet hade haft kräkhinkar utställda bredvid löpbanden. Så illa mådde jag. Det är inte dåigt. Det är ett bra betyg på snabbdistansen. Det var kräkjobbigt!
 
 
 
 
Helt genomblöt av svett tog jag mig sen hem för en dusch och därefter gjorde E helt underbara hemgjorda, supersaftiga, medium-rare bejkonhamburgare på ekologisk köttfärs. (Det är skillnad på kött och kött. Jag säger bara det.)
 
Nu ska jag slappa i soffan resten av kvällen. Uppdrag granskning och massor av vatten, typ.

Om

Min profilbild

Jennifer

Tränar, främst löpning och styrka. Jag vill öka distans, hastighet, springa off-trail och bli superstark.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela