Jennifers träning

Mitt första officiella marathon!

Det är kanske bakvänt men jag har bara sprungit ultramarathon och marathon som farthållare tidigare. Och det verkar funka för mig. Jag fick en förjäkla bra tid!

Jag började ladda redan på fredagen. Coach och mamma sa att det är bra att kolhydratsladda, så jag gjorde som de sa. I med shakes av Vitargo. Sen åkte jag upp till Stockholm på fredagskvällen. Laddade med en stort portion pasta carbonara, rödvin och ostbågar. Sen flög vi ner tidigt på lördag morgon. Många löpare på planet från Stockholm. Roligt! Vi checkade in på hotellet som låg precis vid starten med utsikt över startsträckan och havet. Jättefint!

Sen hämtade vi nummerlapparna och kikade lite i expon (mässan). Därefter åt vi lunch och laddade ännu mera. Insåg att vi inte fått säkerhetsnålar och ironiskt nog var det här nog enda gången jag inte haft med egna. Så vi gick tillbaka till expon, tog ett par nålar och gick en runda till. Konstaterade att året har för få helger och för många lopp. Allt krockar med lopp eller återhämtningstid! Jag tog även ett mellantidsarmband för fyra timmar. Det var målet. Jag fingrade lite på 3:45 men tänkte att det är för optimistiskt...

Sen var det dags att äta middag och sova tidigt. Vi åt en stor, flottig pepperonipizza på en uteservering. Hur bra som helst. Den låg finfint i magen under natten och laddade.

Sen var det upp tidigt för att äta den frukost vi köpt med oss upp till rummet kvällen innan. Färdigskuren frukt, naturell yoghurt, smörkex och kaffe. Blandade sportdryck (sportdryckspulver, resorb och BCAA i en stark mix) till vätskebältet och promenerade till inlämningen av överdragskläder. Sen gick vi ner till havet och starten, där solen klättrade upp ur horisonten. Väldigt vackert! Sen var det liksom dags... Det här är inget lopp där jag och mamma springer ihop. Det är för kort för det. Så när startskottet gick sa vi hejdå och lycka till.

Det gick för snabbt från första början. Mellan 4:50-5:05-minuterstempo. Jag är ju en 5:30-5:40-minuterslöpare... Jag såg att det gick för snabbt på klockan men känslan var bekväm. Så jag tänkte att jag låter det vara. Tempot tar slut när det tar slut och då får jag väl göra nybörjarmissen med en väldigt positiv split (nördspråk för: andra halvan av loppet går långsammare än första halvan). Men jag tuffade på. Sippade på flaskan var 20e minut och stannade för att dricka vatten på alla vätskestationer. Försökte faktiskt bara att sakta ner när jag låg under 5-minuters. Det är onödigt snabbt. Men annars tuffade jag på. Sprang om och sprang om. Efter 17 kilometer kom jag om farthållaren för 3 timmar och 45 minuter. Jag tänkte att mitt nya mål är att hålla henne bakom mig hela vägen. Men fyra timmar är fortfarande okej... Jag låg nu ungefär åtta minuter före fyra timmars målet, om jag inte minns fel. Jag tänkte att det är ett bra försprång att ha till tempot rasar på slutet...

Sen tickade kilometerna på. Jag låg mer och mer före mitt armband. Minuter före, kilometer före. Vid halvmaran hade jag en tid på 1:49:15. Det är snabbt. Mitt PB på halvmaran är 1:46. Och här var det lika långt kvar... Ja, när skulle tempot rasa? Vid 30 km skulle det bli backigt.

Men så kom de där backarna. Det blev lite jobbigt. Det blev lite mentalt jobbigt också. Lite stelt. Men försprånget ökade fortfarande. Nu började utmaningen med att inte tappa gnista och tempo mentalt. Att hålla i. Så jag höll. Höll och höll och höll. Snart bara en endaste ynka liten femma kvar...

Jag hoppade över den sista vätskekontrollen. Snart framme! Klockan visar en helt galen tid. Jag kommer att fixa 3:45!

Den officiella tiden blev 3:38:58. Helt sjukt!

Jag är så galet nöjd! Jag fattar inte riktigt vad som hände. Dessutom mådde jag bra hela vägen, förutom lite stena ben mot slutet. Jag mådde bra när jag kom i mål. Eftersom det regnade drog jag snabbt på mina torra kläder och en plastpåse som delades ut. Lite kall blev jag medan jag väntade på mamma som kom in en liten stund efter mig.

Sen tog vi tåget tillbaka till hotellet.

Ett jättefint lopp! Att springa marahon utomlands var inga konstigheter alls. Att tänka på inför just det här marathonet: dåligt med toaletter i startområdet, inga duschar i målgången och "mötesplatserna" som det stod att de hade fixat var väldigt dåligt skyltade då plakaten satt i höjd med mina lår och alltså var omöjliga att hitta på grund av alla människor. Men vi löste det genom att ses vid väskutlämningen. Funkade jättebra!