Jennifers träning

"Vila" är bland det fulaste ord jag vet, tänker jag grinigt. Lite som att Skalmans fulaste ord är "skynda". Men den gör gott och den Behövs! ... Förresten är nog "skadad" det fulaste ord jag vet!

Det finns tre saker som gör att god träning ger önskat resultat. Träna. Ät. Vila. Om ett av de här tre benen du står på viker sig så rasar du ihop. Om du tränar för mycket, äter för mycket eller vilar för mycket så blir det inte bra. Eller för all del gör något för lite. För lite vila förstör dina träningsresultat. Men det handlar inte bara om att sitta ner. Vilan ska vara avkopplande. Kroppen har inte vilat bara för att den suttit ner. Stillasittande men stressad är inte vila. Man måste lära sig att vila på riktigt. Sova gott. Slappna av. Stressa ner. Hjärnan och kroppens hormoner ska också vara i viloläge. Pressfritt.

Idag skulle jag sprungit ett långpass till. Det kallas "back-to-back" när man kör långpass dagarna efter varandra. Det skapar, som vi säger i ultravärlden, pannben och uthållighet. Jag skulle springa 18 kilometer i terräng. Men höften vill inte riktigt vara med. Den fick nog av 20 kilometer igår. Men okej, jag hade kanske kunnat. Kanske. Kanske hade höften varit okej med 18 kilometer, kanske med fem. Kanske inte alls. Jag vill inte chansa. Det är här det svåra kommer in; När ska man vila och när ska man träna enligt schemat? Jag är ju en förespråkare av plan. Långsiktig. För att nå sina mål. Vara förberedd. Vara skadefri. Men samtidigt måste jag, för att kunna följa planen hela vägen, lyssna på kroppens signaler. Orkar höften? Gör det mer skada än nytta att dra med den ut? Så. Jädra. Svårt!

Så jag tar det säkra före det osäkra i det här läget. Ultravasan är om 55 dagar. Jag har inte tid att dra på mig en skada. Då kan jag vinka hejdå till resten av planen och loppet också. Nio mil i terräng är inget man bara "gör". Jag måste träna. Jag har inte tid med höftskada värre än det jag redan har. Höften kanske hade orkat - men är det värt skaderisken? Idag fick svaret bli nej.

Morgondagens planerade vila tar jag idag. Dagens planerade långpass blir 5-10 km morgonjogg imorgon. Idag har jag istället rullat. Rullat, masserat, legat på spikkudde och rullat ännu mera. Jag har legat på soffan och vilat. När jag väl bestämt mig för att vila är det bara att släppa långpasset ur hjärnan och slappna av. Ångest över ett missat pass är inte att vila! Och så har jag ätit glass. Nej, glass ingår inte i planen. Men träna, äta, vila är också mentalt. Jag vill inte ha mitt liv fullt av förbud och måsten. Jag sköter mig oftast hyfsat. Förhoppningsvis tar det mig hela vägen fram till Mora!