Jennifers träning

Ultraintervaller i originalform är, vad jag vet, att springa "en mil var tredje timme". Någonstans har jag hört att varje mil ska springas under en timme för att det ska räknas, men det tycker jag är bullsht.
Man springer ultraintervaller för att öva sig på att vara igång i ett helt dygn. Som ni förstår blir det cirka två timmars återhämtning mellan passen. Där ska man hinna duscha, vila och framför allt äta.

Jag har tidigare gjort "fem kilometer var tredje timme" och "en mil var fjärde timme". Jag närmar mig originalversionen men är inte riktigt där ännu. Jag har väldigt svårt att vara vaken i 24 timmar och är inte riktigt redo för åtta mil som träningsdistans... Nu valde jag mellan de här intervallerna eller ett sextimmarspass.
Det svåraste med ultraintervaller är att vila mellan passen. Jag vill bara ha det överstökat så att jag kan få vila ordentligt. Det är också svårt att äta mellan passen.
En intressant sak med ultraintervaller är att jag varje gång lärt mig något om hur jag funkar och vad jag kan tänka på inför långa lopp.

Intervall 1, klockan 06: Jag vaknade med ett hål i magen. Så. Hungrig! Jag proppade i mig en halv chokladboll (mer ville jag tydligen inte ha), en halv kopp kaffe och cirka 300 ml med BCAA-mix. Ute på turen såg jag fyra harar. Det var väldigt skön luft. Dagg i gräset och dimma över ån. Fint! Efter passet drack jag normala mängder kaffe och chokladboll.

Intervall 2, klockan 09: Återigen hål i magen, men först klockan 8:40. För sent för att äta. Stack ut ändå. "Det är ju bara en mil". Jag lyckades precis missa en broöppning, alltså komma upp på bron när bommarna gick upp igen, och jag mötte löpare. Leendet löpare emellan sitter kvar några meter extra. Längs E4 vid backaplan luktar det också av de vildhallon som växer längs gångbanan. Underbart! Jag sprang upp på Götaälvbron och fick se att det redan var 25 grader kl 9:20! På vägen hem sprang jag vilse. Jag testade en ny väg och där de bygger om är det lite sisådär med cykelvägsskyltar. Vände som tur var ganska tidigt och kom på rätt väg. I med chokladboll och mjölk. Duscha kallt. E gjorde pannkakor till oss! Pannkakor med nutella gjorde mig törstig, vilket antagligen var en bra grej... Här har jag fått ont vänster knä.

Intervall 3, klockan 12: Nu var jag mätt! Och det var varmt! När jag sprang förbi termometern vid Götaälvbron visade den 30 grader. Varmt! Och nej, det blåste knappt någonting. Ironiskt. Hela rundan gick på ignorans av läget (för roligt var det inte) och att testa en ny väg höll tankar på hur jobbigt det var borta. När jag kom hem hinkade jag i vatten och BCAA. Ville sova men det gick sådär. BCAA blockerar ju också sömnhormon, så det var kanske inte jättesmart att hinka i... Jag kunde i alla fall vila i en timme och sedan åt jag chips och dip som blev över från igår.
Nu har jag ont på baksidan av vänster knä, vänster benhinna och vänster utsida knä...

Intervall 4, klockan 15: Nu var jag seg. Det var fortfarande varmt - 28 grader. Lite mera vind dock. Den här rundan gick på viljan att komma hem och vila. Tog samma rutt som runda tre fast åt andra hållet. Kom hem och duschade kallt. Hinkade i en halvliter sportdryck och två chokladbollar. Nu har jag ont på baksidan av vänster knä, benhinna och på höger hälsena.

Intervall 5, klockan 18: Rutten gick runtrunt i ett industriområde i närheten och de sista 1,5 km i omedelbart närområde. Jag ville inte springa en meter mer än nödvändigt. Jag ville bara hem! Jag mådde riktigt illa under sista km. Det var fortfarande varmt! När jag kom hem drack jag 500 ml sportdryck med BCAA. E lagade jättegod spaghetti carbonara till mig. Jag åt några skedar, på grund av mitt illamående. Otacksamt! Nu hade jag ont i höger benhinna...

Intervall 6, klockan 21: Den sista intervallen gick enbart på envishet och stolthet. Har jag sagt sex intervaller så tar jag det! Riktigt stelt och riktigt segt. Benen ville inte alls. Fick kämpa för att komma framåt. Under de sista tre-fyra kilometerna kändes det som om någon sparkade mig på höger smalben varje gång jag satte ner foten. Vid två eller tre tillfällen som om någon högg en kniv i benet. Så i skrivande stund har jag ispåse på och hoppas att det hjälper lite. Jag har såklart duschat ännu en gång, dragit i mig 500 ml sportdryck och en chokladboll.

Det går för övrigt att lura min Garmin! När jag körde intervall 3-4 ville den att min recovery skulle vara i tre dagar. Efter femte intervallen sa den 70 timmar. Och nu är den nere på 39 timmar!

Som jag skrev lär man sig i princip alltid något av såna här intervaller. Idag har jag lärt mig att jag måste börja med sportdryck tidigare och dricka mera. Jag har knappt kissat något alls idag (vilket är varningssignal för uttorkning) och jag kunde knappt äta middagen på grund av illamående, vilket troligtvis beror på saltbrist.

Nu är det så dags för mig att sova! Äntligen! Jag suger fortfarande på beslutet att låta bli att ställa en väckarklocka till imorgon. Det är väldigt wild and crazy i min värld!