Jennifers träning

Idag har jag verkligen krämat ur det sista mina ben har att ge. Den där vilodagen som väntar imorgon ska bli alldeles, alldeles underbar!

Jag hade väckarklockan på 3:45. Att ställa väckarklockan innan klockan 4 svider faktiskt även för mig. Det är änna lite tidigt, ändå. Så jag tog mig en lite, lite för lång snooze och gick upp vid 4:20. I med kaffe och BCAA samtidigt som jag myste under täcket i soffan. Jag ville inte riktigt ut, men vid 5:10 fick det vara nog. Jag ville inte riktigt springa men jag ville köra benpasset och för att komma till gymmet vid jobbet behövde jag springa först. Jag kunde såklart åkt spårvagn men jag behöver mängda den här veckan - så ut bara! Långsamt gick det men fram kom jag. Eller ja, så himla långsamt gick det inte men känslan var den. Jag kom fram efter 5 k på 28:50, typ. Klart godkänt för en morgontur som faktiskt skulle vara lugn.

Körde mitt benpass för andra gången den här veckan. Lite lätt träningsvärk har dröjt sig kvar sen i tisdags, så det var lite stelt. Speciellt i marklyften! Yogan igår tog nog lite extra i rygg och mage, för där har jag också träningsvärk... Men skönt var det ändå. Den där bananen som jag klämde i mig mellan joggen och benpasset gjorde susen, och mot slutet hämtade jag lite BCAA i pulverform eftersom jag var törstig. Om jag ska dricka vatten kan jag lika gärna dopa det lite först. Efter passet körde jag höftyogan, som stramade i magen, och idag kunde jag inte få tag på högerfoten. Det går tydligen upp och ner, det här. Låt så vara.

Jobba, jobba, jobba.

Sedan var det dags för sista passet innan min vilodag. Hur trötta mina ben är? Typ "skjut mig". Benhinnorna vill inte. Högra fotleden vill inte. Hälsenan vill inte. Rumpan vill inte. Magen vill inte. Men knip käft, säger jag bara! Sista femman. En femma är inget. En femma. I värsta fall får jag väl gå hem, men någon spårvagn blir det inte. "Iväg bara, så är jag plötsligt hemma". Så tänker jag när kroppen säger "vill inte". I alla fall dagen innan vilodag och det inte gör skadeont. Dagen innan vilodag ska jag vara trött och seg, annars behöver jag ju ingen vilodag...?

När jag väl tagit mig ut gick det som det brukar. Bra. Det gick ännu snabbare än i morse fast jag skulle ta det lugnt och fast jag var så himla seg. Kom fem kilometer på 27:50-nånting. Fast när jag kom hem var jag så nära sex kilometer att jag tog en extrasväng för att få ihop den. Inte illa för att vara på sega och trötta, vilolängtande ben.

För att avsluta det hela vill jag dela med mig av det här. Det är så roligt! Löparhumor.