Fjällmarathon Bydalsfjällen (pilotlopp 2013)

Publicerad 2013-08-25 16:55:00 i Träning,

Hur ska jag kunna förklara det här?!

Jag vet inte ens om jag ska försöka... Men lite måste jag ju försöka få ur mig!

Resultat? Bröt efter 27,7 km.

Känsla? Första två milen var helt okej. Lagom jobbiga, men roliga. Lagom trixiga, men inte omöjliga. Men de sista 6,7 kilometerna tog oss över två timmar, om jag räknat rätt… Där insåg vi att det vi gjorde inte var roligt, säkert eller bra för oss. Vi har ingen teknik för att ta oss fram i fjällen. Vi kunde inte springa mycket alls. Vi ramlade, ramlade och halkade på allt. Jag var rädd för att ramla baklänges i uppförsbacken och framlänges nedför. Av våra asfaltsskor, som var rejält dränkta i både vatten och lera, fick vi ingen hjälp.
Kroppen kändes ändå bra, vilket förvånade mig. Visst var benen lite trötta efter alla höjdmeter men huvudet var piggt och energin god hela vägen. Vi hade kunnat ta oss runt. Vi skulle klarat reptiden. Men det hade varken varit roligt eller säkert för oss att fortsätta. Jag tror inte att det var oss det var fel på utan fjället. Eller kombinationen av "oss" och "fjället".
Att springa banan gick uppenbarligen. Vinnaren gick i mål på runt 5:30. Han hade både fart och teknik och skor. Vi var 61 anmälda. 49 som startade. 42 kom i mål utan att bryta loppet.

På kvällen och under frukosten hade vi två frågor;

Hur gör vi för att klara av det nästa år? Vad behöver vi träna på?
Först och främst ska vi köpa trailskor. Det var tipset vi fick från i princip alla som hade kommit runt eller sprungit i fjällen innan. Med asfaltsskor är det betydligt svårare och jobbigare. Sedan ska vi öva på att ta oss fram i riktig terräng. Alltså inga elljusspår. Ren terräng. I fjällen om möjligt. (Vi spånar på träningsläger…) Vi behöver styrketräna kroppen och sedan öva utförslöpning. Uppför klättrar eller går man så om man ska springa har man sin chans på "platta" partier eller utför. Först tänker jag att vi övar i vanliga, fina skidbackar, och sedan kanske i terrängbackar.
Tips på trailspår i Göteborgsområdet? Jag springer Orust Tvärs om två veckor. Förväntar mig mycket trail där, men inga backar.

När vi pratade om loppet efteråt kom vi fram till att det är en helt annan typ av löpning - nästan som en annan sport! Vinnaren berättade att han brutit Lidingöloppet ett år. Han sprang sönder sig vid två mil. Vi blev förvånade. Vi springer Lidingö utan problem och fem mil på asfalt likaså. Jobbigt är det men det går absolut. Vi förstår inte hur en kille som är i så god form, som vinner ett fjällultra inte kan springa två mil i skogen utan att gå sönder. Men så funderade vi… För oss känns det lite som att jämföra Vätternrundan med ett Mountainbike off trail-lopp. Vi tränar bara på asfalt och sen tog vi med Vätternrundancykeln (våra skor) och körde ett Mounatinbike off-trail. Dömt att misslyckas. Tekniken finns inte, och vi har helt fel utrustning.

Det är lite ambivalent att bryta, speciellt när kroppen kändes så bra. Men jag erkänner mg besegrad av terrängen. Det var inte jag som var för klen - det var terrängen som var för tuff. Jag är Vätternrundan på Mountainbike off trail... Fel träning med fel utrustning.
Så till nästa år köper jag en ny cykel och ger mig ut i obekvämligheten för att träna.
Varför? För att fy tusan - vad förjäkla underbart vackert och roligt det var!