Jennifers träning

Jag hookade upp med Maria som jag träffade på Tjejmarathon och som jag sedan haft kontakt med via Twitter. Vi möttes på Addnature, en riktigt trevlig affär. Vid entrén såg jag "40% på typ allt"-skylten. Det här hade kunnat bli dyrt… Istället blev det billigare än jag tänkt.

Efter tweets om trailskor började jag med att kolla in Inov-8 och Icebug. Provade en Salomon men den satt inte bra. Icebug var för stor. Tjejen på Addnature tipsade om en "La Sportiva" som dessutom var på rean. Jag provade Crosslite 2.0 och den var ganska skön ändå. De trailskor jag köpte i USA satt som skräp. De klämmer mig på utsidan/undersidan av foten. Jag klarade knappt två kilometer med dem. Så det var bara att köpa nya…

http://addnature.com/product.aspx?pf_id=LASPORTIVACROSSLITE2

Sedan åkte jag hem till landet igen. Hookade upp med lillasyster och mamma på en pizzeria. Försökte att rädda upp situationen genom att beställa en kebabsallad istället för pizza, men blev ändå liiite för mätt. Det tar cirka en halvtimme hem till skogen från "stan" så vi var hemma igen runt sju. Upp på övervåningen, svida om och snöra på skorna. När jag stod och bytte om tänkte jag "… Men är det inte nya Maria Wern på TV ikväll? Det vill ju jag se. Jag kanske ska skjuta upp det här till nån annan dag..?" Den tanken skrämmer mig något enormt! Var kom den ifrån?! Hur kan jag ens fundera över att skippa ett träningspass, när kroppen känns superpeppad, för ett jäkla TV-program?! Näe - vet nån vad? När den tanken kommer finns det bara ett alternativ - UT! Så jag tog mig ut. Jag ville ju verkligen testa mina nya skor!

Säga vad man vill om att de sjövlat halva skogen men det är ett bra ställe att prova nya trailskor i. Men för en "stanare", som morfar skulle sagt, utan minsta lokalsinne och som blir rädd för minsta prassel och rörelse i skogen är det inte lätt. Allt prasslar och små grenar flyger omkring fötterna. Jag försökte verkligen att inte springa vilse genom att försöka hålla koll på var solen och sjön är, men jag lyckades ändå komma ut på fel grusväg på vägen hem. Men äh. Det är väl bara att springa tills man kommer hem? När jag kom på var jag var skulle jag gena genom skogen igen, men då skrämde jag in tre rådjur framför mig in och då tänkte jag att… Äh. De kunde få vara lite ifred, så jag tog grusvägen hela vägen runt.

 

Nöjd med löpturen. Nöjd med skogen. Nöjd med solnedgången.

 

Skorna kändes bra, men högerfoten var inte riktigt kompis med sin sko. Jag tror att det kan bero lite på snörningen eller kanske bara att de är nya. Vi får se. Jag ger inte upp dem. Mina 477-kronors-skor. Fynd! Budgeten för september går ihop såhär långt. Tur det, med tanke på att Ultravasans anmälning (http://ultra.vasaloppet.se/) öppnar 22 september och tills den behövs en hel del kosing…