Jennifers träning

När jag pratar med folk, särskilt runt nyår, är de stressade över alla förändringar de kommer göra. De pratar om regler de är satt för sig själva. Allt de kommer sluta äta. Alla träningspass de ska få till. De har ett väldigt, väldigt strikt och fullt schema. De kanske kommer från en mycket låg aktivitetsnivå med mycket skräpmat och ska gå till flera träningspass i veckan och en ny sorts kost som ofta innebär allt för få kalorier, jämfört med vad de behöver och är vana vid. De kommer att bli vältränade, smala och och må bra! En sak jag måste ge dem cred för deras ambition och målmedvetenhet. De dyker verkligen in i detta - huvudet först (utan att faktiskt använda huvudet först ...) I en vanlig plan finns inget av detta och massor av detta till höger och vänster i ett virrvarr. Det vänds uppochned på alla stenar. Allt på samma gång. Från 0-100 på nolltid. De kommer gå från ohälsosamma till friska från en dag till en annan. Vem behöver tid att vänja sig vid nya vanor? Om du gör detta är det som om du kör en bil i en väldigt, väldigt hög hastighet. Du riskerar att förlora kontrollen någonstans och hamna i ett dike. Ett litet misstag och du kommer att förlora allt. När du kör så fort kan du inte bara korrigera en liten sladd, som du hade kunnat om du körde lite långsammare. Såhär; Du äter en pizza eller får en förkylning som gör att du missar din träning i en vecka: och du släpper allt eftersom din plan har misslyckats. Du hoppar av. Din plan fungerade inte så du går tillbaka till hur du brukade göra det. Därför att det är välbekant och tryggt.

En sak jag har lärt mig av ultralöpning är att du måste anpassa sig till dina omständigheter. Du kan inte vara envis på fel sätt och ju längre du springer, desto större risk är det att din ursprungliga plan kommer misslyckas. Ju mer du har planerat, desto mer kan gå fel. Vad jag skulle vilja säga är att ju mer och ju striktare du har planerat, desto mer öppen behöver du vara för att ändra planen med tiden. Du kan inte gripas av panik över en förkylning. Du behöver inte gå till ytterligheter från dag ett. Om du är van vid att äta pizza, så ät en pizza då och då! Bli aldrig extrem, vad får du ut av det? Vad du behöver göra är att hitta ett sätt att leva som funkar - för livet! Du måste hitta en nivå av mat och träning som inte innebär att du behöver för att förvandla ditt liv i 180 grader. För du vill inte det. Du har en familj. Du har ett jobb. Du har vänner. Du vill behålla allt det, så dina nya vanor och livsstil får inte stå i vägen för det. Om din plan är att skära ner för mycket på dessa saker att hinna träna eller laga bra mat, kommer du sannolikt att misslyckas. Det kommer inte att vara bra om du börjar prioritera din träning istället för din familj. Det är inte i balans. Det kommer inte att fungera för livet. Du måste hitta en balans.

Varför stressa? Varför måste du göra precis allt imorgon? Varför inte bara börja med lite? Börja med träning - ingenting annat! Börja med att göra det två-tre gånger i veckan. EN halvtimme - en timme. Ändra inte något annat än. Skapa vanan att träna. Gör så att det passar in i din vecka. Men efter ett tag kanske du känner att godissuget bleknar bort? Då du inte äter godis lika ofta. Du kommer att inse att du behöver lägga till en liten måltid (ja, lägga till) en timme eller två innan träningen för att få energi som räcker. Då du äter det. Vissa vanor komma naturligt. De följer varandra, utan en plan. Utan strikta scheman och regler. Om du gör en sak i taget, och låter förändringen ta tid, så kan vi fixa till nya vanor för livet. Jag kan hjälpa dig. Men tålamod, om jag får be. Om du gör det rätt kommer du bara att behöva göra det en gång.