Tvinga anställda att träna?
Kalmar Vattens policy om träning har debatterats hårt i mitt sociala medier-flöde senaste veckan. Några är för, några är mot. Några är som jag - ambivalenta. När jag tog upp det på kontoret var det lite liknande åsikter som yttrades. Några var för – några var mot, av olika skäl. Det är problematiskt!
Vad jag tycker och tänker? Kul att du undrar!
För det första – det är gräddtoppen på tårtan. Resten av tårtan ska vara god först, annars spelar det ingen roll hur mycket grädde vi öser på. Stressen och arbetsbelastningen ska vara fixad först. Att slänga in nått träningskrav på en person som är nära magsår av stress och som jobbar massor av timmar övertid varje vecka kommer inte att skapa en hälsosam arbetsplats. Grunden först! Se till att arbetet funkar. Finns strukturella problem i det dagliga arbetet kommer inte träning att lösa dem. Men om allt rullar på…
Det är ett minfält. Att tvinga anställda att träna – är det okej? Tvingar Kalmar Vatten sina anställda att träna eller har de fortfarande rätten att välja bort träningen?
Som jag läser det kan de absolut välja att inte träna, men de kan då inte få löneökning. Alltså – de väljer själva om de vill träna och öka i lön eller inte träna och inte få någon löneutveckling. Jag, som redan tränar, läser det som en ekonomisk morot och inte som ett ekonomiskt hot. Jag ser det inte som möjligt att bli av med något men snarare som att det finns (ytterligare) en bonus i att träna.
Det är snårigt i ett ”gammalt” och etablerat företag. Kanske svårare i ett kommunalt bolag än ett privat? Men hade jag själv, idag, startat ett företag där jag ska anställa nya personer som alla kommer in med samma villkor från start hade jag absolut haft som önskan att de bör träna regelbundet. Skulle det stå det mellan två personer med samma kompetens och erfarenhet, som är hyfsat lika i övrigt, men den ena tränar och den andra gör det inte... Jag hade valt den som tränar - av den enkla anledningen att jag tror att den personen kommer att vara en effektivare medarbetare och passa bättre in i en arbetsplats där kulturen innehåller träning. Det ska vara ”kutym” i mitt företag att ta hand om sin kropp. Det hade inte funnits stora vetebullar och smågodis på alla våra möten eller alla fredagar. Självklart gottigott men inte sockriga gottigott som skickar blodsockret på bergochdalbanetur under eftermiddagen. Bra energi. God och bra.
Men hur gör man i det företag där personalen redan är på plats och kulturen redan finns där? Tassar. Lockar. Öppnar möjligheter. Försöker hitta ambassadörer. Försöker fixa fram alternativ. Visar respekt. Lyssnar på kritik. Försöker underlätta goda vanor och goda val. Har rejält goda argument. Låter det ta tid. Visar att det är kul! Visar att det gör gott. Får folk att själva välja. Men tvånget är tveksamt och en absolut sista utväg att ta. Å andra sidan – om 95% av personalen redan tränar och tycker att det är en bra grej, kan man tvinga de resterande 5% att haka på de resterande 95% av teamet? Som någon skrev: ”Jag gillar inte heller alla mina arbetsuppgifter, men jag gör dem ändå eftersom min arbetsgivare kräver det och det ingår i min tjänst”. De är sista 5% kanske inte blir glada över en förändring, men de som inte vill ha förändringen är kanske de som behöver den mest?
Men så kommer då nästa ”problem” eller ”risk” om alla är med på tåget och glada; Hur gör man i ett företag där alla peppar varandra och någon eller några kliver över gränsen till ohälsosam träning och ohälsosamt förhållande till träning och mat? Jag, som arbetsgivare, har ju krävt träning och skapat en sån miljö att det är träningsfokus. Ju fler som tränar och peppar, desto mer borde risken att någon ”övergör” öka? Har man som arbetsgivare rätt att kräva att en medarbetare taggar ner i så fall? Och vem bestämmer var gränsen går? Hur ska man som arbetsgivare och medarbetare fundera kring det här? Kommer kolleger att vara tillräckligt uppmärksamma på när någon går över gränsen? I ”vanliga” fikarum är det ganska vanligt att det reageras över hur nyttigt någon äter eller hur mycket någon tränar (även om det reageras på en "normal" nivå och sammanhanget istället tränar för lite). Försvinner det ”vaksamma ögat” i ett sånt här företag eller är träning och bra mat som kultur bara till det positiva?
Nästa nivå: Kan man kräva att de anställda äter hälsosamt? (Och vad är hälsosamt? Är det till exempel hälsosamt med LCHF eller att bara dricka juice i en vecka? Vem ska bestämma vad som är bra?) Kan man kräva att de anställda slutar röka eller inte röker när man anställer dem? Och får man då sparka de som de börjar? Får man styra hur mycket alkohol de får dricka? Det är svårt med gränser oavsett vad ens intention är.
Med tanke på de hemska arbetsavtal som jag sett exempel på i dokumentära tv-program eller läst om på nyhetssajter känns det ju som att det är fritt fram att kräva lite vad som helst som arbetsgivare. ”Vill du ha ett jobb så är det här vad som gäller” liksom. Arbetsmarknaden verkar se ut så. Så att kräva att personalen lever hälsosamt är ju ”snällt” i jämförelse. De tvingar dig att ta hand om din kropp och må bra. Men ska man jämföra anställningsavtal med vad som finns eller skapa sitt eget, utifrån sitt eget företag? ”Oavsett hur alla andra arbetsavtal ser ut är det här vår policy” och hur funkar det med arbetsmiljölagkrav i Sverige och EU? Snårigt, säger jag! Väldigt intressant och väldigt svårt. Lyssna på anställda och visa dem respekt. Ha utgångspunkten där och återkom hela tiden dit. Utveckla därifrån och lycka till!
Vad tycker NI om Kalmar Vattens policy? Bra? Dåligt? Integritetskränkande?
