Jennifers träning

Finns det något mer svårhanterligt än att diskutera träning och hälsa med en ohälsosam person som gärna vill tro att den är hälsosam?

 

Vet ni ens vad jag menar eller är ni alla som läser den här bloggen "träningsfreaks"? Jag tycker att ni kan börja med att läsa igenom vad som fick mig att börja fundera över det här lite extra. Den här texten av den underbara Jacob Gudiol, Fördjupning för den som vill finns här.

 

Var börjar man? Jag slängde ut samma fråga på Twitter och på Facebook. "Stämmer det är? Är det normalt att leva ohälsosamt?" På Twitter, där jag medvetet följer personer som delar mitt intresse för träning och hälsa, gick diskussionen snabbt igång. Hejvilt diskuterades massor av saker relaterade till texten. På Facebook har jag fått två gillamarkeringar på tre timmar (varav en är från min coach) och efter fyra-fem timmar kom en klok kommentar från min kusin. På Facebook har jag personer som jag umgås med. Familj, gamla skolkompisar och kolleger. Ingen sa ett knyst. Det kan vara en slump, men det kan också vara så att de som finns på Facebook är en "normal" crowd. Twitter är ett urval av personer som valt att följa mig och lära känna mig, antagligen baserat på att vi delar intresse. Vi tränar. På Facebook finns det alla sorters personer som (tyvärr?) drabbats av mig. Familjen kan inte riktigt välja och kolleger är mer eller mindre också tvungna att stå ut med mig. På Facebook kommer jag med andra ord antagligen i kontakt med en mer genomsnittlig person. Och där är det knäpptyst. Jag tror att jag gjort något som man inte får. Jag tror att jag kanske petat i ett lätt infekterat sår. Jag tror att man inte får påpeka att det är ohälsosamt att inte träna, eller att de flesta faktiskt lever ganska ohälsosamt. Visst, det kanske är "none of my business" hur andra lever. Men var är självinsikten? Om 50% av svenskarna är överviktiga och många av de som inte är överviktiga ändå har för hög andel fett i kroppen borde rimligtvis några av dem finnas i mitt Facebookfeed. Är det ohälsosamma livet något man valt eller något man gör genom att "följa strömmen"? Är något av alternativen okej?

 

Genom Twitter kan jag få många härliga och underliga kommentarer som sätter igång min hjärna. Jag börjar reflektera över att jag kan bli ifrågasatt både när jag avstår en bulle ("Du som tränar så mycket kan behöva en bulle") och när jag faktiskt tar en bulle ("Äter du sånthär, du som lever så hälsosamt?") Hur man än gör så kommenteras det och alla kommentarer grundar sig i att jag tränar mycket och försöker att äta hälsosam mat (fast det där sista går faktiskt ofta åt pipan...) Det är träningen som är det avvikande från normen, inte själva bullätandet eller ickebullätandet. Det är träningen som stör folket runt bordet och påverkar reaktionen på bulläta. Ingen annan som äter eller inte äter bulle blir nämligen kommenterad.

Det är inte normalt att träna "så mycket" tycker människor som inte tränar alls eller håller sig på max en timmes medelintensiv träning i veckan. Men som min mamma så klokt Twittrade till mig:"Förr var normen 8h/dag fysiskt arbete. I relation till det är träning varje dag normalt." Vad som är normalt förändras såklart med tiden. Men måste man verkligen leva "normalt" om normalt är ohälsosamt och är det okej att kommentera andras levnadsvanor? Enligt mig lever jag ett "normalt" liv. Kanske till och med, håll i er, så som man ska leva. (Yeah. I wrote it.) Har jag då rätt att påpeka att alla andra minsann inte lever som jag? Varför är det så svårt för människor som lever det här "normala", ohälsosamma "följa-strömmen-livet" med pizza och fredagsmys att låta bli att kommentera min livsstil? Det är faktiskt väldigt lätt för mig att låta bli att kommentera deras.

 

Jag kanske kommer ifrån ämnet. Här är ett skrämmande urklipp ur vad Gudiol skriver: "Då BMI inte tar hänsyn till mängden fettmassa så blir istället många människor som egentligen är överviktiga eller feta, sett till mängden fett de har på kroppen, klassade som normalviktiga för att de har så lite muskler på kroppen." 

Min invändning mot BMI som mått är gammal. Det här är bara ett bevis på att vi behöver mäta flera saker för att avgöra om vår kropp är "bra" eller inte. En smal kropp utan muskler har ett normalt BMI, men utan muskler stannar kroppen. Den orkar inte röra sig och den förbränner typ ingenting. Behöver lite näring och står med andra ord stilla. Jag kommer att tänka på en fors och en damm. I en fors åker vatten hejvilt i en rasande fart. I en damm ligger vattnet stilla och det börjar till slut växa bakterier och äckel på botten. Vattenenergi kommer knappast från dammen. Den kommer från forsen. Gissa vilken av dessa två jag vill att min kropp ska vara som? Vilken av dessa tror du ger mig trevligast liv? Jag vill ha fart i systemet! Mycket muskler som kräver mycket mat och som genererar mycket energi! Hur din kropp mår avgör vilken sorts liv du lever. Tar jag i nu? Kanske. Men det hänger ihop. Har du en livlig kropp (forsen) så orkar du med ett högt tempo och att göra roliga saker. Har du en smal kropp men inga muskler (dammen) så orkar du inte med samma tempo och du bör inte äta samma mängder och få ut lika mycket energi i kroppen. Om du med den smala, omuskulösa kroppen äter samma mängd energi som den muskulösa kroppen får du ett överskott av energi, även om ni utför samma uppgifter på en dag, eftersom musklerna äter upp massor av energi bara genom att finnas där. Överskott av energi kan du såklart använda till att bygga muskler med - om du tränar dem!

 

Gud, vad jag svamlar. Vad vill jag egentligen? Gör det normalt att träna. Gör det normalt att servera frukt och mörk choklad istället för bullar. Gör det normalt att ta en kort promenad efter lunchen. Inget jäkla "vad duktig du är". Ingen kommentar. Det ska vara normalt att röra på sig!