Jennifers träning

Såhär en torsdagsmorgon när jag känner mig hyfsat glad och positiv passar jag på att printa ner lite positiva tankar - att spara till sämre dagar som jag vet kommer lite då och då. Och just de här fem veckorna som är kvar kommer jag att behöva komma ihåg att det finns, kanske inte positiva men mindre negativa, saker med det som hänt, att komma ihåg!

Ett; Jag blir grymt stark i hela vänsterbenet, från vaden upp till rumpan. Detta är benet jag lägger min tyngd på när jag sparkar rundsparkar. Det kan aldrig dålig att vara svag i det benet.
Två; Jag borde få bättre balans så som jag vänder och vrider mig medan jag bara står på vänsterbenet. Det vill säga - jag borde bli bättre på att hålla balansen i rundsparkarna dessutom.
Tre; Jag har bevisat för mig själv att jag vågar operera mig och att jag (nog) är vuxen eftersom jag gör saker jag ska för att det är det bästa på lång sikt. Fast rädd är jag... Men det står inte ivägen för mig.
Fyra; Det är en psykisk utmaning. Detta utmanar mitt träningsfreak och mitt extrema behov av träning. Det utmanar mig i att inte tappa motivationen och att hitta andra övningar jag kan göra. Men framför allt tvingas jag att ta det lugnt och vara stilla en period. Det är en utmaning att acceptera detta och att få ner mina signaler i hjärnan så att jag fortfarande funkar trots att kroppen, och därmed hjärnans signaler, får långt ifrån den träning den behöver.
Fem; Jag tvingas be om hjälp, och jag får släppa massor av stolthet. Hoppas att folk i min närhet står ut i fem veckor till - jag är en mycket bättre person efter det. Inte alls lika krävande och antagligen mycket gladare...


Näe - om jag skulle dricka upp kaffet, göra situps, dammsuga och sen ta en dusch kanske? Ikväll ska jag försöka ta mig in till stan. Wish me luck och håll tummarna för att jag hinner med spårvagnar och bussar!