Jennifers träning

Jag fuskjoggade lite i söndags. 2,3 kilometer med en hund som ville stanna hela tiden. Det tog nånstans runt 15-20 minuter. Så nej, det räknas inte. Faktiskt.

Igår, måndag, tog jag min första joggingrunda sedan Ultravasan. Nio dagar efter loppet. Och nej, jag har inte tränat något alls emellan. Jag har bara vilat. Det hart såklart blivit många fler promenader än vanligt, eftersom vi promenerar med hunden, men ni förstår vad jag menar. Ingen träning. Men så igår tänkte jag att jag måste. Sådär som man inte ska tänka efter en ultra. Jag hade huvudvärk på gång och känningar i halsen, vilket också borde stoppat mig. Jag stod ombytt i hallen och tänkte "jag vill inte och jag borde inte men nu gör jag det ändå". Så jädra dålig idé! Varför? För att testa kroppen inför Höga Kusten Trail på lördag kanske, men visst tusan borde jag stannat inne...

Det som händer är att jag får ont under fötterna. Fötterna är helt klart inte redo att komma igång igen. Benen är sega och tunga och vill inte alls. Jag lyckas komma upp i hyfsat normal fart men det är jobbigt nästan hela vägen. Några minuter in i passet får jag ont i nacken och efter två kilometer får jag håll som inte går över. Det var inte kul!

Väl hemma och efter en dusch och lite vila får jag ont på utsidan av höften, precis på samma ställe där jag rehabbat mig fram till Ultravasan. Slemmigare i halsen är jag också. Då vet jag. Jag är inte redo att kuta igen. Men på lördag är det Höga Kusten Trail... Jag inbillar mig att det kommer att gå bättre då. Att jag kommer att ha roligare. Att jag kommer att få någon sorts tävlingsinstinkt. Att jag kommer att få lite gratis av naturen.
Ser först nu att man måste ha ryggsäck med vätska och jacka och sånt. Bortskämd sedan TEC och Ultravasan tycker jag att det känns jobbigt att behöva bära på saker. Men jaja. I värsta fall snabbvandrar jag mig genom loppet och det är faktiskt bara 43 kilometer. Det blir säkert en bra dag! Jag är faktiskt positiv, även om det låter som att jag försöker övertyga mig själv.