Jennifers träning

En sån dag!

Idag har jag sprungit fem kilometer var tredje timme. Jag är en person som fungerar dåligt utan ordentlig sömn. Detta har verkligen satt mig på prov redan från start. Första passet startade redan klockan tolv.  Jag gick och la mig runt tio. Väckarklockan väckte mig 23:45.

 

Jag är mörkrädd. Jag är även misstänksam mot människor som är ute på natten och jag bor så pass centralt att det är människor i vårt område dygnet runt. Första passet gick snabbare än jag tänkt. Jag sprang runt ett industriområde som var så gott som folktomt. Jag tog även andra passet där, det pass som startade klockan tre. Jag var hemma från första passet vid halv ett. Åt chokladboll, drack vatten och snabbduschade. Var väl i sängen kvart i ett. Väckarklockan ringde 2:45.

Detta pass gick långsammare. Jag var ännu räddare. Vid tre på natten är de fulla som är ute ordentligt fulla. Jag tog samma runda som fortfarande var folktom. Jag försökte tänka "jag ska kunna springa i flera timmar" som tempo och det funkade bra.
Kom hem runt halv fyra och var i säng runt kvart i fyra. Min sambos väckarklocka ringde runt kvart i fem. Han skulle åka till jobbet klockan kvart över fem. Min väckarklocka ringde 5:45.

Nu var det ordentligt tungt att komma upp och iväg. Huvudet värkte. Höftmuskel och baksida lår värkte. Men det gick. Jag sprang en enkel runda på 2,5 kilometer åt andra hållet innan jag tvärvände och tog samma väg tillbaka. Hemma igen vid halv sju. I med chokladbollar, duscha och sedan marsh i säng! Nästa väckarklocka ringde kl 8:45.

Då var det världens blixtoväder ute. Det blixtrade ungefär var tionde sekund och det åskande konstant. Spöregnet (skyfallet) brydde jag mig inte så mycket om men ville inte gärna bli träffad av blixten. Jag bestämde mig för att ta en kaffe, chokladbollar, lite melon och vänta ut vädret. Det värsta var över vid halv tio så vid tio stack jag ut. Och nu gick det undan! Kaffet satte fart på benen, minsann. Skönt var det också. Medan jag sprang hörde jag "Västtrafik informerar. Stora störningar i trafiken på grund av rådande väder". Jag tänkte "stora störningar i Jennifers hjärna på grund av rådande aktivitet i detta väder". Jag var hemma igen vid halv elva ungefär och efter en dusch och ännu mer chokladbollar satte jag mig i soffan och tog det lugnt. Nästa alarm för "ut och spring" gick 11:45.

Jag sprang samma runda som vid klockan tio. Nu var det bara duggregn och ganska skönt ute. Det luktade ganska gott och det kändes verkligen som om naturen tackade för vattnet. När jag kom hem igen vid halv ett tog jag en ordentlig och lång dusch och sedan åt jag en ordentlig och stor portion med spaghetti och köttfärssås. Megamätt slumrade jag nästan på soffan. Jag låg i alla fall väldigt stilla i en timme. Nästa alarm ringde klockan 14:45.

Nu bar det iväg in till stan. Jag hade bestämt träff med en kompis för fika vid kvart i fyra. Jag sprang därför till gymmet, duschade en snabbdusch och tog på mig de torra träningskläder jag hade med mig i transportlöparryggsäcken. Sedan en paj- och glassfika på De Maetto och efter det en promenad till centralen för mera kaffe. Därefter blev klockan 18 och det var dags att springa hem igen.

Plötsligt varmt och kvavt igen. Smockat med folk vid Ullevi. Jag blev rejält svettig och skavsåren jag dragit på mig gjorde sig mer och mer påminda. Men det var bara att trampa på. Sedan var det ju bara ett enda pass kvar. Egentigen hade jag behövt sova men jag tänker försöka sticka till Stockholm tidigt imorgonbitti så jag packade istället det jag ska ha med mig. När jag var klar satte jag mig i soffan och tog det lugnt en stund. Jag var trött som ett as när klockan blev 20:45 och det var dags att klä på sig för sista rundan. Varm runt ögonen, lätt huvudvärk, nästan feberkänsla - slut, helt enkelt. Men larmet ringde som det skulle och jag gjorde det jag skulle...

 

 

Det gick i stabilt tempo. Skönt. Avsutades på kvarterets pizzeria där jag köpte en kebabtallrik som jag nu ska trycka i mig tillsammans med en alkoholfri öl.

 

Det här var en rolig dag ändå.