Jennifers träning

En del människor är som en vägg att möta. Och nu tänker ni negativt. Att möta en vägg är ju oftast just det. Men jag menar det faktiskt tvärtom.

Jag träffade Björn i torsdags. Min coach som jag hade från september till april är superbra och jag rekommenderar henne till alla – men just nu vill jag ha lite variation och testa något nytt. Därav Björn. Och det var lite som att möta en vägg och då menar jag såhär:

Energi. BOOM. Insikter. BOOM. Pepp. BOOM. Kunskap. BOOM-BOOM! Förtroende. BOOM-BOOM!

När jag gick därifrån var jag lite slut i skallen av alla nya begrepp och av att ha fått veta att en del av vad jag trodde var sant inte var det. Lite lätt kaosaktig i huvudet gick jag därifrån och skrev en Tweet; ”Surround yourself with people who are smarter than you. Instead of feeling stupid – learn from them”. För just den känslan hade jag med mig efter mötet. Det började med att jag trodde att jag visste vad jag ville. Jag trodde att jag hade någorlunda koll. Och jag har säkert mer koll än ”gemene man” men jag kände mig lätt överkörd av den kunskapsvåg som bara kom över mig när han började prata. I början försökte jag nog visa att jag visst kan (man vill ju inte vara okunnig och ”noob” och det är aldrig roligt att vara sämst i rummet) men till slut var det som att jag gav upp. Istället för att försöka hänga med kände jag bara att… ”Lär mig! Jag nollställer allt och så får du fylla på.” Snacka om förtroende!

Jag älskar när jag kommit dit, när jag ”gett upp” att försöka bevisa mig kunnig. När jag väl är där är jag mycket mera öppen och mottaglig för information. Istället för att förklara min syn på saken (försöka kunna) ställer jag frågor kring det jag inte förstår. Är ni med på hur jag menar? Exempel annars; Jag kan inte göra squats. Jag misstänker att det beror på vissa saker. Istället för att börja rabbla saker jag tror att det beror på kan jag förklara vad som blir fel och så får han ge sin syn på saken. Säger han ”höften” kan jag fråga ”varför” och få en förklaring på hur saker hänger ihop. Är ni med nu?

Jag ville knappt gå hem. Jag ville sätta igång NU! Vi har ett möte till inbokat. Då ska vi kolla av kroppen och hitta alla fel. Det känns otroligt välbehövligt att jobba så. Backa tre steg och börja om från början. Var är jag klen? Vad är risigt? Vad måste jag rätta till först för att kunna köra hårt sen? Och nej, jag kommer antagligen inte att vara så nöjd efter det mötet. Det är ju aldrig roligt att hitta fel och att börja med att backa och rätta till såna saker när allt man vill är att köra maxfart från dag 1. Men ja, man får tänka långsiktigt. ”Hellre nu än om 25 år”, som man säger. Jag vill börja inifrån och jobba ut. Reda ut svagheter, sträcka ut det som behöver sträckas och börja bygga från insidan och ut. Jag ska ju trots allt fortsätta att bygga på den här kroppen i många, många år till. Lika bra att börja från grunden.