Jennifers träning

Hej, jag heter Jennifer och jag är en fuskare…

Björn använder ibland en pinne i mina övningar. I utfallsstegen och igår när jag gjorde den här övningen:

Pinne. Pinnen är knappast någon extra vikt, men den gör övningen många gånger tyngre. För jag är en fuskare. Jag fuskar. Jag har gjort den här övningen många, många gånger. Jag påstår inte att den är lätt, men när jag gjorde den tidigare åkte rumpan upp, benen längre fram och jag kunde göra snabba rörelser. Det kändes lättare. Jag fuskade. Jag använde visserligen magens muskler, men resten av kroppen hjälpte till – a lot!

Igår, när Björn la på pinnen var min första tanke ”Åh nej! Nu blir det ju jättesvårt.”. Mhm. Precis! Jag tvingas göra övningen korrekt. Jag kan inte fuska. Jag måste skärpa till mig. Jag tycker inte om att göra saker jag inte är bra på, men det är ju precis och exakt därför jag går till Björn. Jag måste lära mig.

På väg till jobbet i morse lyssnade jag på den här låten. Och sådär tänker jag om min kropp. För dig ska jag göra det tusen gånger om. Jag tycker att jag tar mycket skit från dig (speciellt nu när jag är snuvig och vaknar med ont i halsen), men det spelar ingen roll. Jag är en soldat för dig.

Igår pratade vi också om att sluta köra över kroppen. Sluta träna ”för att det står träna på schemat” när kroppen behöver vila. Jag måste bli kompis med kroppen och sluta pusha den så hårt. Det kommer att bli hårt när kroppen är redo för det. Men jag måste lyssna. Om den inte orkar med åtta pass i veckan måste jag dra ner. Jag är bara 25 år. Jag hinner förstöra kroppen, om det är mitt mål…

Nä, nu är det dags att återgå till VM i 100km som pågår i Doha. Läs mer här och följ dem live ikväll!