Jennifers träning

Någonting i min kropp är envist och elakt. Jag har fastnat i stadiet mellan frisk och sjuk sedan hur länge sen som helst, känns det som. Jag blir frisk ett par dar, sen kraschar jag och sen är jag tillbaka igen för att krascha dagar senare. Sådär håller jag på. Sjukt tröttsamt! Det sliter på både kropp och humör.

Men i tisdags var jag med på AktiRun för första gången på forever and ever. Intervaller på en tisdag? På kvällen? Med sällskap? Uppstyrt? Herregud, så många ovanliga upplevelser! Men riktigt skoj. Vi hookade vid IceBugs Pop-up store på Avenyn och fick varsin mössa. Sen kunde man ju inte svika mössan och gå hem - det var bara att köra. Mange skriver antagligen bättre än jag om själva passet, men herreguuuud - så jobbigt! Min tanke under passet var bara: varför springer folk sånt här när man kan springa bekvämt och långsamt?! Musklerna vägrar, det är jobbigt att andas och ja, man blir ju helt slut! Obekvämt. Utanför komfortzonen, helt klart. Halvvägs in i passet fick jag huvudvärk. Just snyggt. Fick pausa lite och försöka analysera om det skulle bli migrän eller inte. Men när jag stannade och vilade så gick den nästan över hyfsat snabbt. Körde på lite till och när jag kom hem låg den där och lurade. När jag skulle somna var den med i sängen. Det blev inte migrän men den gick inte över. Störigt!

I går morse körde jag morgonjogg. När jag kliver ut ur porten stannar en bil framför mig. Föraren kliver ut och säger "bara så att du vet är det väldigt halt"... Här borde jag gått in och bytt till Icebugs, men istället tänker jag "hur halt kan det vara, det är väl ändå nån plusgrad?". Tack för varningen, chauffören. Hade jag inte varit på min vakt hade jag åkt på rumpan vid första klivet av trottoaren. Galet halt. Isgata. Skridskor hade inte suttit fel! Lyckligtvis var det hyfsat bra grusat på gångbanorna, men att ta cykelbana eller gå över bilvägar var ett skämt. Samma sak att springa över motorvägen, innan Tingstadstunneln. Det var tre steg fram och ett bak. Som att springa på löpband fast utomhus. Försiktigt tassande. Ta god marginal vid korsningar där bilar ska stanna. Även om de sett mig med min reflexväst är det ju inte säkert att de hinner få stopp på bilen. Hålla mig nära räcket på bron på väg neråt. Hela tiden beredd på att åka omkull. Tassa, tassa, tassa. Försiktigt, försiktigt. Långsamt. Det blir automatiskt lite extra fokus på magen. Balansen måste finnas där varje steg. Jag kan inte dunsa ner i marken som jag brukar, eftersom jag inte är säker på att foten stannar där jag sätter ner den. Hela tiden beredd på att foten plötsligt kan sticka iväg. Ja, för att detta skulle kunna vara ett kvalitativt eller fartigt pass hade jag behövt Icebugs. Tur att det bara var morgontass.

Men sen var det dags för lunchlöpning med sällskap. Vi hade pratat om att haka på Friskis&Svettis lunchlöpning vid Icebugs -pop up men mina ben ville inte springa alls och där ryktades det om intervaller igen. Så vi höll oss ute och improviserade en runda i så mycket sol det bara gick. Men halkan var kvar på sina ställen. Kallt var det också. Jag hade tunna tights, men frös förvånansvärt lite. Kanske för att det gick så snabbt?! Herregud, rena snabbdistansen för mig. 5:21 i snitt. Det där Sylvesterloppet som jag spontant anmälde mig till i tisdags för att kunna klara av målet "milen under 50 minuter" under 2014 känns väääldigt långt från rimligt. Det blir nog inget med det. Målet, alltså. Loppet springer jag nog ändå.

Sen hade vi julmys med jobbet på kvällen. En riktigt lång dag, alltså!

Det hindrade mig inte från att åka hem "i tid" och stiga upp före tuppen och ta ett styrkepass. Göra det som göras ska. Det är hektiska dagar innan jul men det är bara att prioritera, bita ihop och fokusera. Märks dock att jag vilade förra veckan. Jag kände mig klen, även om siffrorna sa samma sak eller till och med visade på förbättring. Det är nog den där skiten i kroppen som försöker luras... Men jag körde på, gjorde klart, gick hem för att duscha, åt överpepparkakskryddad havregrynsgröt, åkte till jobbet, jullunchade på Sjömagasinet och nu ska jag iväg på teater med min tjej från mentor. Som sagt, hektiskt tempo men jädrans massa skoj!