Andra jogginrundan i Shanghai
Min första joggingrunda som 25åring. Igår firade jag och E med att ta in på femstjärnigt hotel i närheten av People’s Park. Får jag gissa skulle jag säga att det är nån sorts motsvarighet till Central Park i New York eller Slottsskogen i Göteborg. En park.
Väl på hotellet slappade vi loss, sådär som man gör när man är en slackersnorunge på ett alltför lyxigt hotel. Vi tog ett bad också, mest för att badkaret var precis vid fönstret ut mot stan.
Väl på hotellet slappade vi loss, sådär som man gör när man är en slackersnorunge på ett alltför lyxigt hotel. Vi tog ett bad också, mest för att badkaret var precis vid fönstret ut mot stan.
Bilder finns i min andra blogg, så gå dit :)
(Min nya blogg)
Vi lyckades få ett av de få rum som var på gaveln, med fönster åt båda hållen. Fint!
När vi ledsnade på att slappa så gick vi ut på stan för att leta efter mat. Vi kom hem med följande:
Chips, Budweiser, ananas, grillspett och jordgubbar. Det här med att äta i sängen, det gör man bara på hotell. Och det är sjukt bra!
Efter ett tag fick E springa ut igen för att fylla på med pizza. Jag planerade morgonlöpning!
Någonstans runt en femma (fem kilometer) hade jag tänkt mig. Om jag sprang längs med parken och sen svängde av så borde jag komma rätt.
Jag sprang vilse.
Efter ett tag tog de välklädda ”jobbnissarna” slut på gatorna. På husen stod det allt mer på kinesiska och allt mindre på engelska. De vänner vi bor hos har tipsat om att följa hattarna på husen (de flesta hus är höga och har ”hattar” på sig) och när jag började titta efter husen på andra sidan floden, som borde varit rakt fram, hittade jag dem typ bakom mig till vänster. Hm… Jag hade nu sprungit nånstans runt 3-4 km. Jag vände in på bakgator. Vilse. Kineserna kollade på mig som om jag vore vilse (det är inte gott om löpare här, om jag säger så…) och ja, jag var lite lost.
Här kommer fördelen med långdistans in. Det är bara att dra ner på tempot så kan man köra på en stund till.
Vi lyckades få ett av de få rum som var på gaveln, med fönster åt båda hållen. Fint!
När vi ledsnade på att slappa så gick vi ut på stan för att leta efter mat. Vi kom hem med följande:
Chips, Budweiser, ananas, grillspett och jordgubbar. Det här med att äta i sängen, det gör man bara på hotell. Och det är sjukt bra!
Efter ett tag fick E springa ut igen för att fylla på med pizza. Jag planerade morgonlöpning!
Någonstans runt en femma (fem kilometer) hade jag tänkt mig. Om jag sprang längs med parken och sen svängde av så borde jag komma rätt.
Jag sprang vilse.
Efter ett tag tog de välklädda ”jobbnissarna” slut på gatorna. På husen stod det allt mer på kinesiska och allt mindre på engelska. De vänner vi bor hos har tipsat om att följa hattarna på husen (de flesta hus är höga och har ”hattar” på sig) och när jag började titta efter husen på andra sidan floden, som borde varit rakt fram, hittade jag dem typ bakom mig till vänster. Hm… Jag hade nu sprungit nånstans runt 3-4 km. Jag vände in på bakgator. Vilse. Kineserna kollade på mig som om jag vore vilse (det är inte gott om löpare här, om jag säger så…) och ja, jag var lite lost.
Här kommer fördelen med långdistans in. Det är bara att dra ner på tempot så kan man köra på en stund till.
Kartan stämmer dock inte alls. Jag sprang längs vattnet och längs med parken. Men men. Garmin och Kina kanske inte är kompisar...?
Till slut kom jag fram så att jag såg att jag var rätt. Sen tog jag mig upp på The Bund (strandpromenaden) och sen hittade jag hem utan problem.
Väl tillbaka vid hotellet hade jag redan spanat in att det fanns ett Starbucks. Men det var cirka 20 grader varmt ute. Det fick bli en frappe på väg upp till duschen.
Mums!
