Träningsdagboken 3 oktober 2013
Grispass. Jobbigt. Tungt. Men alldeles, alldeles... Underbart!
Jag pallrade mig iväg. Skippade buff, vantar och pannband. Solen sken och det var inte så blåsigt. För att hålla programmets pass så nära som möjligt tog jag spårvagnen till Slottsskogen, så att uppjoggen inte skulle bli alltför lång. Två kilometer uppjogg. Tack vare Google och Twitter förstod jag att det borde gå att springa på Slottsskogsvallen, en idrottsplats med löpbana utomhus. Jag joggade dit men hade lite svårt att hålla tempot långsamt. Jag var antagligen ganska överpeppad av nervositet, solen och underbara Slottsskogens höstfärger! Jag blev extra peppad av alla andra löpare och cyklister. Det är härligt att se att fler kommer ut och njuter.
Jag kom fram till Slottsskogsvallen. Det var två löpgrupper där. Jag och två personer till verkade springa utanför dessa grupper. Jag tänkte "om ingen säger åt mig att gå är det okej att jag springer här". Och ingen sa något. Jag skulle hålla en riktfart på 4:10 per 400-metersintervall, ha 60 sekunders ståvila mellan och göra åtta stycken. Jag har riktigt dålig koll på min Garmin Forerunner 210s funktioner men jag använde "lap"-knappen och det verkar ha funkat hyfsat. De första intervallerna gick i 3:58, 4:01, 4:06 och 4:09. Det började bli jobbigt… De sista fyra gick i 4:10, 4:10, 4:09 och 4:12. Det var jobbigt! Den jättehöga pulsen kom tidigare och tidigare i varven. Benmusklerna kändes däremot okej hela vägen. Det är tvärtemot hur det var när jag träffade min sambo för snart två år sen. Då tog musklerna slut långt innan konditionen dog. Ironiskt.
Nerjoggen blev bara 1,76 km till spårvagnen. Det roliga med nerjoggen är att det känns som att det går i snigelfart och är jättelätt när det går i "vanlig" fart. Men jag ville inte springa mer än till vagnen. Jag tyckte att jag gjort nog. Jag stänger dagens träning på 7,55 km och 45:01 minuter. Jag tar även med mig en skön insikt i att det gick hyfsat snabbt att komma ner i puls. Pulskurvan känns okej ändå… OJ! Jag kom upp i högsta uppmätta puls någonsin! Jag har gissat att min maxpuls är 197, men det kom jag upp i idag. Så det kan ju inte vara max. Jag levde, kräktes inte och kunde stå upp hela tiden. Jag har nu ökat maxpulsen i Garmin till 199 slag/min. Får se om jag någon gång kommer upp i det…
Jag pallrade mig iväg. Skippade buff, vantar och pannband. Solen sken och det var inte så blåsigt. För att hålla programmets pass så nära som möjligt tog jag spårvagnen till Slottsskogen, så att uppjoggen inte skulle bli alltför lång. Två kilometer uppjogg. Tack vare Google och Twitter förstod jag att det borde gå att springa på Slottsskogsvallen, en idrottsplats med löpbana utomhus. Jag joggade dit men hade lite svårt att hålla tempot långsamt. Jag var antagligen ganska överpeppad av nervositet, solen och underbara Slottsskogens höstfärger! Jag blev extra peppad av alla andra löpare och cyklister. Det är härligt att se att fler kommer ut och njuter.
Jag kom fram till Slottsskogsvallen. Det var två löpgrupper där. Jag och två personer till verkade springa utanför dessa grupper. Jag tänkte "om ingen säger åt mig att gå är det okej att jag springer här". Och ingen sa något. Jag skulle hålla en riktfart på 4:10 per 400-metersintervall, ha 60 sekunders ståvila mellan och göra åtta stycken. Jag har riktigt dålig koll på min Garmin Forerunner 210s funktioner men jag använde "lap"-knappen och det verkar ha funkat hyfsat. De första intervallerna gick i 3:58, 4:01, 4:06 och 4:09. Det började bli jobbigt… De sista fyra gick i 4:10, 4:10, 4:09 och 4:12. Det var jobbigt! Den jättehöga pulsen kom tidigare och tidigare i varven. Benmusklerna kändes däremot okej hela vägen. Det är tvärtemot hur det var när jag träffade min sambo för snart två år sen. Då tog musklerna slut långt innan konditionen dog. Ironiskt.
Nerjoggen blev bara 1,76 km till spårvagnen. Det roliga med nerjoggen är att det känns som att det går i snigelfart och är jättelätt när det går i "vanlig" fart. Men jag ville inte springa mer än till vagnen. Jag tyckte att jag gjort nog. Jag stänger dagens träning på 7,55 km och 45:01 minuter. Jag tar även med mig en skön insikt i att det gick hyfsat snabbt att komma ner i puls. Pulskurvan känns okej ändå… OJ! Jag kom upp i högsta uppmätta puls någonsin! Jag har gissat att min maxpuls är 197, men det kom jag upp i idag. Så det kan ju inte vara max. Jag levde, kräktes inte och kunde stå upp hela tiden. Jag har nu ökat maxpulsen i Garmin till 199 slag/min. Får se om jag någon gång kommer upp i det…
