Träningsdagboken 7 november 2013
När Madicken på Junibacken vaknar en morgon säger hon "idag känner jag livet i mig". Lillasyster Lisabet undrar hur det känns. "Det är när allt bara är härligt", svarar Madicken.
Jag har haft en dag då jag verkligen känt livet i mig. Jag vill noggrant påpeka att jag inte alls studsat omkring på rosa moln och fnittrat mig genom dagen. För mig finns det två sorters "känna-livet-i-mig". Det ena är såklart den dag som jag gissar att de allra flesta tänker på först. Den där dagen som bara händer lite då och då. När man vinner pengar, träffar en kärlek för första gången, blir erbjuden den där drömlägenheten eller något annat extraordinärt händer. De dagarna är fantastiska! Men sedan finns det vardagarna. Av de här två sorters dagarna finns ju vardagen i allra flest exemplar. Hur ofta vinner du en större summa pengar och hur ofta har du en vardag som alla andra? Därför försöker jag att få in så många "känna-livet-i-mig" dagar även i vardagarna. Idag fick jag till en sån!
Jag gick upp tidigt och hängde på låset till simhallen. Tog tusen meter simning i lugn och ro. Morgonlöpning i all ära men det här är skönt på ett annat sätt. En annan sorts terapi. En lugn sorts träning, utan musik, utan radioprogram, utan sällskap. Bara jag och tankarna i ett lugnt tempo. Efter detta tog jag en skön dusch med lyxigt schampo som gjorde håret väldigt mjukt och glansigt. Sen tog jag mig iväg till jobbet. Åt en rejäl frukost (den jättesmörgås jag tänkt äta till lunch eftersom jag var riktigt hungirg redan i simhallen) och satte igång med dagens jobb. Jobbade på så in i bomben att jag till slut insåg att jag måste äta något om jag ska få i mig något innan träningen. Då var klockan 15-15:30. Det är så skönt med de dagar där jag får grotta ner mig i något, utan att bli avbruten, som gör att tiden bara flyger iväg. Jag tryckte i lite kvarg-keso med musli och banan och fortsatte att jobba en stund till. Sedan tog jag mig hem och iväg till gymmet. Där gjorde jag ett rejält axel- och armpass, svettades och kände "brännet" i musklerna. Det är ju så härligt!
En timme senare var jag hemma igen. Tog en snabbdusch och stekte bejkon och blodpudding. Nu är jag väldigt mätt och väldigt trött. Trött på ett skönt sätt. Såhär är dagar när jag känner livet i mig. Jag börjar dagen med träning, fortsätter den med roligt jobb och avslutar den med mera träning och god mat. En liten stund i soffan och sen lägga mig tidigt i vår gudomligt sköna säng. För att sedan somna, vakna och börja om igen från början.
Alla dagar kan inte vara såhär. Det rör till sig på jobbet, man behöver ta en vilodag, man blir sjuk, man får saker som kommer emellan. Men man kan sträva efter att känna livet i sig lite grann varje dag. Några timmar om dagen i alla fall. Man kan inte ha för många såna här vardagar. Det finns inget "less is more" när det gäller att känna i livet i sig. Jag är helt övertygad om att man blir lyckligare och lugnare om man känner livet i sig ofta jämfört med sällan.
Gör dig själv en tjänst. Gå inte och vänta på de speciella dagarna som ska få dig att sväva på moln. Skaffa moln och gör varje dag lite speciell.
Jag har haft en dag då jag verkligen känt livet i mig. Jag vill noggrant påpeka att jag inte alls studsat omkring på rosa moln och fnittrat mig genom dagen. För mig finns det två sorters "känna-livet-i-mig". Det ena är såklart den dag som jag gissar att de allra flesta tänker på först. Den där dagen som bara händer lite då och då. När man vinner pengar, träffar en kärlek för första gången, blir erbjuden den där drömlägenheten eller något annat extraordinärt händer. De dagarna är fantastiska! Men sedan finns det vardagarna. Av de här två sorters dagarna finns ju vardagen i allra flest exemplar. Hur ofta vinner du en större summa pengar och hur ofta har du en vardag som alla andra? Därför försöker jag att få in så många "känna-livet-i-mig" dagar även i vardagarna. Idag fick jag till en sån!
Jag gick upp tidigt och hängde på låset till simhallen. Tog tusen meter simning i lugn och ro. Morgonlöpning i all ära men det här är skönt på ett annat sätt. En annan sorts terapi. En lugn sorts träning, utan musik, utan radioprogram, utan sällskap. Bara jag och tankarna i ett lugnt tempo. Efter detta tog jag en skön dusch med lyxigt schampo som gjorde håret väldigt mjukt och glansigt. Sen tog jag mig iväg till jobbet. Åt en rejäl frukost (den jättesmörgås jag tänkt äta till lunch eftersom jag var riktigt hungirg redan i simhallen) och satte igång med dagens jobb. Jobbade på så in i bomben att jag till slut insåg att jag måste äta något om jag ska få i mig något innan träningen. Då var klockan 15-15:30. Det är så skönt med de dagar där jag får grotta ner mig i något, utan att bli avbruten, som gör att tiden bara flyger iväg. Jag tryckte i lite kvarg-keso med musli och banan och fortsatte att jobba en stund till. Sedan tog jag mig hem och iväg till gymmet. Där gjorde jag ett rejält axel- och armpass, svettades och kände "brännet" i musklerna. Det är ju så härligt!
En timme senare var jag hemma igen. Tog en snabbdusch och stekte bejkon och blodpudding. Nu är jag väldigt mätt och väldigt trött. Trött på ett skönt sätt. Såhär är dagar när jag känner livet i mig. Jag börjar dagen med träning, fortsätter den med roligt jobb och avslutar den med mera träning och god mat. En liten stund i soffan och sen lägga mig tidigt i vår gudomligt sköna säng. För att sedan somna, vakna och börja om igen från början.
Alla dagar kan inte vara såhär. Det rör till sig på jobbet, man behöver ta en vilodag, man blir sjuk, man får saker som kommer emellan. Men man kan sträva efter att känna livet i sig lite grann varje dag. Några timmar om dagen i alla fall. Man kan inte ha för många såna här vardagar. Det finns inget "less is more" när det gäller att känna i livet i sig. Jag är helt övertygad om att man blir lyckligare och lugnare om man känner livet i sig ofta jämfört med sällan.
Gör dig själv en tjänst. Gå inte och vänta på de speciella dagarna som ska få dig att sväva på moln. Skaffa moln och gör varje dag lite speciell.
